Äntligen efter miljoner sökningar har jag äntligen hittat en bild som visar var mina nervskador ligger. Resten av alla lesioner och härdar har jag inte riktigt fått koll på men de kommer väl. Beställde min journal på internet och där fanns de rätta medicinska orden för att jag skulle hitta rätt! Inte lätt att leta i stora drag när man letar efter just sin egen del.
Hittade även en bra sida som förklarade på många sett hur de är, klippte ut och klistrade in allt som stämmer in på mig, känns onödigt att ta med information som inte angår mig. Kan bara prata för hur sjukdomen känns för mig.
Inte nog med att de tog 8 år att ge mig rätt diagnos så fick jag såsom många andra kvinnor ett gäng felaktiga diagnoser under dessa år som de nu fått ta bort ur systemet tack och lov. Skönt att veta att de inte var en del grejer som man var så orolig över..
Att 1 på 10 kvinnor har detta är helt sjukt, eftersom det talas så lite om det. Många tycker att man svamlar eller bara överdriver och vill ha uppmärksamhet när man pratar om att man har ont osv.
Så är de verkligen inte, iallafall i mitt fall så har jag ofta ont varje dag, är helt tung från naveln och ner. Är en pina att ta sig längre sträckor ibland, men jag "ignorerar" ofta den vardagliga smärtan.
Ni vet när man har förfryst fingrarna och sedan kommer in och värmer under vattnet, när de bara dunkar i fingrarna. Ungefär så känns det i mina höfter varje dag.
När ni hör mig säga "åh så ont de gör" då gör det ont. Då strålar det ut i benen och ibland i ryggen och ofta kan jag inte gå utan att de hugger till i höfterna. Kan inte böja mig ner för då kommer huggen som på beställning.
Många tror man tar medicin bara för att de är "fränt att ta starkare tabletter" eller "vill ha uppmärksamhet" men jag tar det för att jag vill kunna göra saker, jag vill kunna gå en promenad, kunna gå till jobbet och kliva upp ur sängen på morgonen. Kunna känna mig som vilken person som helst, även om de ofta inte alls tar bort all smärta.
När man träffar folk och de frågar hur man mår tänker jag alltid.. ja de är väl som vanligt, värken håller i sig osv. Men jag svarar oftast: Jo men de är bra!
Har provat säga nja de är väl inte så bra någon gång men man ser direkt på människorna hur de börjar skruva på sig, de har bara frågat en "artighetsfråga" utan att egentligen bry sig, de förväntar sig inget annat svar än: bra. Det stör mig..
Skippa att fråga om du inte bryr dig på riktigt för de sårar annars.
Nu blev de här långt och inte alls som jag tänkte, men så blir det ibland. Nedan ser ni de jag började att berätta om, hur min diagnos ser ut och hur den verkar.
Lägger även in bilden på var jag lokaliserat mina ligament där alla nervskador uppkommit.
Djup endometrios (DIE) är lokaliserad djupare än 5 mm i vävnaderna, till exempel i septum rektovaginale, ligament såsom rotunda och sakrouterina. Dessa lesioner kan via aromatas producera eget östrogen och är relativt okänslig för hormonell påverkan. Denna variant kan fortsätta tillväxa efter klimakteriet.
Adenomyos:
Adenomyos orsakas av endometrieceller i livmoderns muskellager. Blödningar där orsakar smärtor och tyngdkänsla.
------
Smärtan beskrivs som huggande, brännande, skärande eller krampliknande med en kvarstående molvärk emellan. Vanligtvis är den lokaliserad i nedre delen av buken, men typiskt är utstrålning mot rygg och/eller benen.
Samlagssmärta uppkommer med tiden, framför allt när endometrios finns på sakrouterinligamenten eller i fossa Douglasi. I endometrielesionerna sker snabbt en nervinväxt och smärtreceptorerna kan öka tusenfalt vilket omöjliggör djup penetration. Ärren efter utläkta skov kan ge smärta på grund av adherenser (är inte hormonellt reglerade) som bildats och/eller hårda fibrotiserade områden.
Liksom vid andra autoimmuna sjukdomar finns inslag av trötthet och energilöshet. Vid endometrios accentueras dessa symtom på grund av ökad muskeltonus orsakad av smärtan. Sömnproblem orsakas av smärta liksom andra symtom, men också biverkningar ger lägre smärttröskel och med tiden ökar risken för fibromyalgiliknande tillstånd och kroniska trötthetssyndrom.
------
Vid laparaskopi ses ytliga lesioner över en millimeter, vilka ofta är toppen av isberget. Lesionerna är initialt ogenomskinliga vesikler som med tiden kan bli alltmer blodinnehållande, blåsor, små röda fläckar, blåsvarta fläckar eller upphöjningar, eller bruna fläckar liknande fräknar. (Hos mig upptäcktes många svarta.)
Blockader kan användas om endometrios finns i ärr eller nerver. TNS, akupunktur, värme och kyla kan lindra smärtorna
Inte sällan krävs kodein- eller opioidinnehållande läkemedel i perioder.
En kronisk smärtpatient eller en patient med fibromyalgi har små möjligheter att klara av vad andra betecknar som ett normalt liv med arbete och fritidsintressen.
Det var det! :)
Ha de bra!
Kram
Tezz
