Fairy tales & Reflections: Utmattad

Känner hur orken verkligt tryter. Orkar typ ingenting..
Idag är det onsdag, är det inte helg snart?

Frågade Madde om hon ville göra mig sällskap och hitta på nå idag, kände att jag behövde ut och få skratta med någon, och då är en av de bästa Madde.
Vi tog våran "veckliga" onsdagsdag.. det har liksom bara blivit så att vi umgås på onsdagar.. Åker på pingstkyrkan, köper en dricka på godisarenan, åker runt i bilen och sedan åker vi till någon av oss och pratar lite och sätter på tvn, alltid ett köksprogram på tvn då.. :)

Idag så fyndade jag på pingstkyrkan, den affären kan verkligen få en att tänka på annat, så mycket folk och så mycket saker på samma gång.. Hjärnan hinner inte med utan har fullt upp med alla intryck..

Aja, som sagt jag fyndade.. Jag lyckas alltid komma ifrån vad jag egentligen ska skriva..
Det första jag hittade var 2 st spotlights som får bli de nya lamporna i hallen.. För 50:-/st.
Såg helt nya ut också så blev ett riktigt bra kap enligt mig..
Sedan hittade jag en morsdagspresent! Det kan jag dock inte säga då en mor läser min blogg ibland. :)
Hittade ett par krukor, ska ju plantera min ananas snart, så fort jag ätit upp den typ.. På något år ska det tydligen kunna bli en ny igen, så varför inte testa..
En gammaldags nyckel hittade jag också, jag och nycklar alltså.. Älskar sånt.. :)
En stor vas, som jag hoppas att få fylla med en vacker bukett rosor någon gång! Hihi :] <3
Ska köpa nå plastblommor att sätta i där sedan när jag hittar något jag tycker om.

Sist och i princip minst hittade jag något som jag ska ta med till Harads i helgen.
En liten porslins svan som jag ska sätta något ljus i eller liknande.
Svanen ska jag ta till Hanna, ni som läst mitt inlägg "Vi fick låna en ängel.." vet varför det just blev en svan. <3
Ska ta mod till mig och gå förbi olycksplatsen.
Känner att jag vill tända ännu ett ljus för dig.

De frågar på jobbet när jag ska komma tillbaka, känns tungt att veta att de frågar hela tiden, det liksom bygger upp en inre stress, att jag måste hinna bli frisk till imorgon och imorgon osv.. Jag hinner aldrig slappna av från stressen riktigt.

Var ju dit igår och gjorde formgjutna öronproppar, och de frågade då när jag kommer tillbaka, jag sa att jag inte vet, och då svarar en. Ja, men då ses vi nu i veckan..
Jag visste att jag inte skulle ha åkt dit, men jag behöver ju också de där förbaskade propparna.. Gruvade mig verkligen att berätta vad som hänt.. berättade en del men kämpade verkligen att hålla tillbaka tårarna..

Var och pratade med en person på vårdcentralen idag, kändes skönt att få prata med någon man inte känner.. Att få berätta allt utan att bli dömd eller att bli ifrågasatt..
Inte bara för det som hänt utan för att man inte mår så bra över hur det är på arbetsplats och för att jag är så himla stressad och behöver hjälp med det. Det är inte lätt att "bara sluta stressa."

Varför är det så? Varför dömer folk?

Jag önskar jag kunde vara tillbaka på jobbet och inte tycka allt är så himla jobbigt.. Att någon kan lyssna på mig och faktisk respektera mig för den jag faktiskt är..

Nu blev det här inlägget inte som jag hade planerat riktigt.. Det blev mer sorgset än tänkt..
Så blir det ofta när jag skriver, jag kan aldrig bestämma mig före vad jag ska skriva. Utan när jag sätter mig här och fingrarna springer över tangenterna så blir det som det blir.. Allt jag tänker på kommer ut genom fingrarna och in i datorn på en gång.. Jag behöver knappt fundera hur jag ska formulera saker, det faller sig som naturligt. Dock inte allt måste jag väl tillägga men det mesta iallafall..
Nu måste jag avsluta innan det här inlägget är 100 mil långt..

Avslutar med ett par bilder från 30 april..