Sådan där dag...

Idag är en sådan där jobbig dag, en dag man inte vet var man ska ta vägen eller vad man ska göra.
Var ett tag sedan jag hade en sådan dag. Har mått väldigt bra på sista tiden och slutat med medicin och fått vara en "vanlig" människa.. Frisk helt enkelt. Det känns så bra att få leva igen efter att ha varit sjuk så pass länge, slippa ångest, stress & depp.

När man får sådana här dagar då oron är hur stor som helst, vill jag bara krypa ihop till en liten boll i någons armar och få vara där och böla som ett litet barn. För sen mår jag bättre, det är lite som att bägaren rinner över.

Det är även dessa dagar man undrar var alla är, för jag känner mig riktigt ensam just nu. Nu vill jag inte ha massa besök eller så men när man är van att prata med vissa personer och de plötsligt bara slutar när man behöver dem som mest känns de riktigt jobbigt.
Är skönt att jag har 2 riktiga klippor som jag alltid kan prata med som jag vet alltid alltid alltid är där, 2 st som jag kan ringa och gråta till och som kan lugna ner mig. 2 st som står mig närmast, Min sambo & min far! Utan er vet jag inte vad jag skulle gjort.  ♡

Har även fler som står mig väldigt nära men det finns alltid dem som står en lite lite extra nära och de är just dessa två.

Kände att jag behövde få skriva av mig lite, hjärnan har gått på högvarv och behöver få pusta ut lite.. allt ordnar sig får man tänka, de är bara en tidsfråga!

Åkte hem från jobbet idag efter ett oroligt samtal, när jag satte mig i bilen visste jag inte var jag skulle fara, jag ville inte hem, jag ville inte till en kompis i stan, jag ville inte till farsan, jag ville inte någonstans, jag ville bara pausa!

Aja, nu så ska jag se om de finns något att äta och kanske sätta igång någon film så man tänker på lite annat, önskar verkligen att min karl var hemma men han är duktig och är iväg på jobb i veckan. Längtar efter dig!♡

Ha de bra!
Kram
Tezz