Tja, imorgon börjar min sista semestervecka. Blä, önskar den kunde vara ännu längre.
Just nu ligger jag i sängen, vaknade väl för en timme sen av Pepper som gosattackerade mina händer.. lustig katt..
Efter det så har jag mest legat å googlat på olika metoder för att minska mina smärtor. Så nu ska jag försöka ställa om min kost igen.
Drack ju ett par cider å något roseglas i fredags och har sviter ännu av det. Så jävla jobbigt att man ska få så ont ibland. En del gånger går de hur bra som helst å andra inte.. börjar fundera om det är så att jag inte tål vin.. är väl en del sulfater i som visat sig vara dåligt för personer med endometrios.
Vaknade på lördagmorgon med världens kramp kl. 8. Jag låg dubbelvikt och i princip skrek av smärtan. Pågick i 10 min åt gången den avtog den ett tag för att sedan börja om igen. Jag provade allt, ligga på golvet, sitta upp, sitta på toa allt utan resultat. Var så nära på att åka in på akuten, men känns så onödigt samtidigt då man är van att bara bli hemskickad med Alvedon i handen.. Försökte dricka vatten men så fort jag gjorde det var de bara att börja spy. Sova gick inte heller. Till slut efter massa svett å tårar kring 13 så mådde jag liiiite bättre. Hade en avdankad Pepsi i kylen som jag fick i mig. Så den ständiga törsten försvann iallafall.
En vän kom förbi med en cola å panpizza senare så lyckades få i mig litegrann, tack å lov.
Fattar inte att alkoholen kan ställa till så mycket besvär..
Värker ännu lite grann men i små mängder men hoppas de går över snart.
Det kommer bli sååå svårt att börja äta annorlunda igen.. att bara försöka äta fullkorn, INGET SOCKER vilket är de svåraste, alkoholfri period, inga mjölkprodukter, mer vitaminer.
Det som händer när jag dricker alkohol är att alkoholen äter upp B-vitaminerna som finns i levern som hjälper till att bryta ner östrogen.
Har även läst att eftersom alkoholen är blodförtunnande så kan de även börja blöda mer, och alla kanske inte vet vad endometrios är men det innebär bl.a. att de blöder inne i min kropp, och det blodet kan inte komma ut någonstans och det gör väldigt ont.
Har ju inte varit den som dricker så mycket, inte den som brukar ta en vinglas till maten eller så, men ibland vill man ju vara lite social då andra gör det. Jag vet.. blir lite grupptryck men man känner sig ju lite tråkig som tackar nej oftast..
Nu har jag iallafall fått börja på en ny hormonbehandling som ska göra att jag aldrig ska blöda varken inne i kroppen eller mens. Eftersom det är blödning som gör att jag får smärtor. Tyvärr kommer det inte hjälpa fullt ut eftersom när jag gjorde operationen så hittade de ärr och nervskador i bäckenet, vilket förklarar de strålande smärtorna jag får ibland och gör så jag inte kunnat gå..
Helt plötsligt känns det så bra att ha fått en diagnos. Nu behöver man inte längre gruva sig för att sjukanmäla sig och säga att man är magsjuk eller hitta på något annat för att man inte kan säga "jag har mensvärk" eller "jag vet inte vad som är fel" eftersom man känt att man inte blivit tagen på allvar.. liksom "alla" jobbar ju med lite förkylning. Eller typ att man inte är hemma för lite mensvärk..
Det har så länge känts att ingen har trott på en som om man hittat på allting hela tiden bara för att "man inte vill jobba" vilket de inte varit så för.
Varför jag skriver allt på bloggen är för att jag tycker det är lättare att gå igenom saker när jag skrivit ner dem. Jag känner att jag får bättre svar när någon frågar något och jag kan "glömma" bagateller. Sånt som folk har sagt och liknande då jag skrivit ner de.
Dock kommer man ju aldrig glömma de jag tyckte var jobbigt för 8 år sedan då allt började. När jag fick mina första smärtor och inte kunde gå..
Sökte hjälp på vårdcentralen björknäs för att jag inte kunde gå, kom in på kryckor, 16 år och gråtandes för de smärtade så fort jag rörde mig. Träffar en läkare som säger "Du är vanskapt, åk hem."
Annat man fått höra genom åren är bl.a. "De kanske växer bort- ortopeden sunderbyn." "Ta någon Alvedon, björknäs."
"Vi vet inte vad de Är-sunderbyn. "
"Dina värden ser bra ut-sunderbyn"
"Du hade avikande värden men nu är de bra, -akuten sunderbyn x3"
Inte undra på att man blir inbillningssjuk. När alla säger att man inte är sjuk.. Men vad är de då som är fel.. hittar man på allt eller vad är de frågan om? Känner alla den här smärtan och de är så man lever bara? Ja tankarna har varit många och som jag läst är man inte ensam om alla de här tankarna.
Jag hoppas verkligen man får mer kunskap om detta inom en snar framtid så fler kvinnor kan få hjälp och inte behöva vänta 8 år eller så som jag fick..
Nu blev de här inlägget väldigt långt och säkert svårläst eftersom jag skriver på mobilen. Ursäktar för det.
Idag ska jag försöka småstäda lite, byta sängkläder å tvätta täcken klart. Laga lite matlådor för att underlätta matförändringarna.
Ha de bra!
Kram
Tezz
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar