Min berättelse, min uppväxt och min upplevelse.

Att leva med en narcissistisk person.

Jag ger upp med att hålla allt hemligt och tassa runt på tå. Jag är slutkörd, och jag orkar inte med att leva med detta inom mig längre. Ni som känner mig vet att skriva är något som får mig att må bra så därför gör jag det här, det kommer bli mycket "jag" i den här texten men det är också min berättelse, min uppväxt och min upplevelse.

Jag har växt upp med en mamma som är sjuk, det är inget hon kan rå för men det har skadat mig.
Från det jag varit liten har jag ständigt haft den där klumpen i halsen av ångest av att prata med min mamma. Jag skickade ofta min syster som "löpare" så hon fick alltid fråga min mamma om saker.. Om att få en glass, om vi fick gå ut eller om vi får se en film eller ta med en leksak till morfar eller någon annan.

Det är inte förrns i vuxna år jag insett hur mycket jag påverkats. Det som jag känner är de värsta är att ingen verkar ha sett det? Jag var ett barn hur skulle jag veta bättre?
Jag har alltid haft en känsla av att jag inte duger, allt jag säger kan vara fel och därför var jag väldigt tystlåten i skolan. Jag fick höra på alla kvart-samtal att jag var tvungen försöka prata mer på lektionerna och de frågade varför jag inte gjorde det, för jag visste ju svaren.
Jag visste inte att det är för att jag fått det inpräntat i huvudet att "jag har alltid fel, jag är inte bra nog" var orsaken till att jag inte vågade prata i skolan. Det förstår jag nu som vuxen.
Jag sa alltid att jag ska försöka prata mer men så blev det sällan. För jag var fortfarande rädd, rädd för att ha fel och bli nedtryckt på skolan också. (Även om inte lärare gör sådant.)

Att växa upp med känslan av att aldrig vara bra nog har skapat en prestationsmani för mig. Att alltid vara noga och göra allt jag kan och gärna lite till. Det har fått mig att känna ångest över när jag gör saker halvdant som andra ser som ett bra jobb.
Jag är medveten om att jag gör såhär och försöker trappa ner, men det är inte lätt att medvetet göra något mindre bra. (Även om det är nog bra.)
Jag tar ofta på mig för mycket saker, vara med och göra bra saker överallt för att få den där bekräftelsen jag aldrig fick som barn, det är inte nått jag gör medvetet utan jag kommer ofta på mig själv att nu har jag tagit vatten över huvudet när jag är mitt uppe i något.

Detta är något jag velat skriva om länge, för att jag ska kunna börja må bättre. Men att skriva om en så nära relation är svårt. Jag vill inte göra någon illa... men om jag inte gör detta så mår jag illa.

Jag har fått vara mamma åt min egen mamma, ta ansvar över hennes mående och se till att hon är i livet. När jag gick i 3:an skrev jag en dikt på morsdag till mamma. Jag skrev något om "du är alltid så go och glad, dig vill vi ha kvar." Denna dikt är det enda jag minns som jag fått beundran för. Det blev mamma glad av. Men när jag skrev den var jag ledsen, jag var rädd att mamma skulle ta livet av sig och det var orsaken till att jag skrev så.

En gång fick jag en komplimang, och den var jag så stolt över, för den var den enda jag fått genom alla år.
"Du som varit den fula lilla ankungen har äntligen blivit en vacker svan." Jag var 15 år och blev rörd till tårar. Min mamma tyckte jag var vacker.
Idag så förstår jag inte vad det är för en komplimang? Tack, för att du säger att jag var ett fult barn? Eller?

Jag vill förtydliga att jag inte skriver detta för att vara elak utan för att jag ska kunna gå vidare i mitt liv. Detta är en sjuk person och inget som hon kan rå för. Jag önskar att jag kunde få henne att må bättre, men jag har försökt med allt under hela mitt vuxna liv och vad har det gett mig?
Jag är så fruktansvärt ledsen att det ska behöva vara såhär illa.

Jag vill inte ha kontakt med min mamma, men sådant är svårt. För alla frågar hur hon mår och frågar vad hon gör när jag träffar någon. För hon är alltid så glad och trevlig mot alla och alla är nyfikna och vill veta mer om henne. Folk vill gärna att man hälsar till henne. Men hur ska jag kunna det när jag inte har kontakt med henne?
Om jag svarar att jag inte har kontakt med henne så frågar de "varför, hon är ju alltid så go å glad". När man får den reaktionen framstår jag som dålig som inte vill ha kontakt med henne, vilket ger mig enorm ångest. Vilket jag inte borde behöva ha. Så jag svarar oftast: "Jag ska hälsa henne." Även om jag inte gör det och för att slippa förklara mig.

Jag och min syster har inte haft det lätt, jag har varit ledsen och arg på henne i många år och även när jag var liten. Jag är inte det längre, inte sedan jag insett att jag varit arg och ledsen på fel person.
När jag var liten så var alltid min syster den gulliga trollungen, hon som fick "världens bästa dotter"-saker och hon som fick följa med på semester. Det var inget hon valde, utan något hon utsågs till av vår mamma. När jag var liten stängde jag ut henne när jag hade kompisar och hon ville vara med, jag vet idag att det var för att jag var rädd jag inte var bra nog åt mina kompisar och hon skulle ta dem ifrån mig.
Jag älskade min syster och ville egentligen vara den som kramades med henne och kunde göra roliga saker, men den ständiga tävlan om vem som skulle vara den bästa dottern var inte lätt. Jag skäms för allt jag gjort, trots att jag inte visste bättre, jag var ett litet barn. Idag är vi närmare varandra, för vi vet vad som orsakat sprickan mellan oss. Vi kan prata om hur svåra saker är eftersom vi vet hur vi reagerar på saker.
Vi är lika men endå olika. Jag är glad att jag har en sån fin syster. <3

Med hjälp av vården har jag fått information, information för att hjälpa mig att må bättre, de gav mig: Vuxna barn till narcissistiska föräldrar och när jag väl tagit mig mod att klicka in på sidan så känns det som att det är mitt liv som står där. Hela min uppväxt och varför jag mår som jag gör, jag finner även personer där som jag kan läsa om och skriva med som gått igenom precis samma sak som mig. Jag önskar att jag fått den här informationen för längesen.
Jag önskar att någon såg mig när jag var barn som förstod att något inte stod rätt till, någon som förstod varför jag presterade som jag gjorde i skolan, varför jag inte vågade stå inför klassen och varför jag var ledsen. Jag hoppas att andra barn kan bli hjälpt av det jag skriver, kanske ser någon lärare eller förälder detta som funderat över något barn eller person som verkar ha det svårt, kanske det kan bli lättare att förstå. Något kanske blir mer självklart.

Jag hade inte varit den personen jag är idag om jag inte varit med om detta men jag hade önskat att jag inte blivit så skadat av det.

Jag vill dela med mig lite information och mycket av det stämmer in så väl, mycket som jag känt och som för mig har varit jobbigt. Jag har valt att lyfta fram saker som jag tagit mer personligt med svart text och övrigt i den rosa texten. Jag rekommenderar att läsa allt men många orkar inte det tyvärr.

Jag hoppas att alla som läser hela detta inlägg inte dömer någon, för det är inte det som är meningen. Jag vill kunna avbelasta mig själv och jag kan inte göra det på något annat sätt utan att vara ärlig mot dom som känner mig. Jag älskar min mamma även om jag inte kan ha kontakt med henne. 

-- Vuxna barn till narcissistiska föräldrar --

1. Allt hon förmedlar går att tillbakavisa. Allt hon uttrycker genom ord, handling, kroppsspråk, blickar, attityder, uppförande och tonläge går att dementera, bestrida och omtolka. Det finns alltid en nonchalant ursäkt eller en förklaring. Grymhet framställs som kärleksfullhet. Aggressiva och fientliga handlingar framställs som omtanke. Själviska manipulationer presenteras som gåvor. Kritik och förtal är slugt förklätt till oro. Hon vill bara ditt bästa. Hon vill bara hjälpa dig.

Hon säger sällan rakt ut att du inte duger, men varje gång du berättar om något bra du gjort – något du lyckats med – kontrar hon med något ditt syskon gjort som är mycket bättre. Eller så ignorerar hon dig helt enkelt. Eller så lyssnar hon på dig och tiger för att sedan inom kort göra något elakt mot dig så du ska förstå att inte ”förhäva dig”. Men ingen utomstående (som inte själv genomgått hennes misshandel) kommer att märka hur du blir bestraffad. Hon ser nämligen noggrant till att särskilja orsaken till bestraffningen (din glädje över din prestation) från själva bestraffningen (sin egen vägran att låta dig låna bilen när du ska åka till prisutdelningen) genom att t.ex.  låta tillräckligt mycket tid förflyta emellan de båda så att ingen annan ens ska komma på tanken att det finns en koppling.

Hennes förminskningar av dig går ofta ut på att jämföra dig med någon annan. Hon talar om hur fantastisk någon annan är, eller vilket otroligt bra jobb någon annan gjort inom ett ämnesområde du också jobbat med, eller hon pratar om hur mycket hon gillar någon annan person. Det är upp till dig att förstå kontrasten. Utan att säga ett enda ord om dig har hon låtit dig veta att du inte duger. Hon förstör din glädje över någonting du lyckats med bara genom att gratulera dig med en arg och avundsjuk röst som förmedlar hur missnöjd hon är. Återigen dementerar hon helt och hållet vad hon just förmedlat. Det är omöjligt att konfrontera någon på grund av hennes ton, hennes uppförande eller blicken hon använder när hon ser på dig. Men när din narcissistiska mamma en gång väl dresserat dig kan hon hota med fruktansvärda straff utan att säga ett enda ord. Du vet vad blickarna och tonen betyder. Därför är du alltid rädd, har alltid fel, men kan aldrig exakt sätta fingret på varför.

Eftersom hennes psykiska våld är del av en livslång kampanj för kontroll, och eftersom hon är noga med att rationalisera sitt våld, är det oerhört svårt att förklara för andra människor vad som är så illa med henne. Hon är också mycket noga med när och hur hon bedriver sitt psykiska våld. Hon är mycket hemlighetsfull – en egenskap som nästan alla misshandlare har (”Inte tvätta sin smutsiga byk offentligt!”) – och om du talar om för någon annan var hon gjort kommer hon att straffa dig. Tid och plats för hennes värsta övergrepp är noga utvald så att ingen annan hör eller ser hennes dåliga beteende. Inför andra människor kommer hon att verka vara en helt annan person. Hon kränker dig inför andra människor, men maskerar alltid sina nedvärderingar, spydigheter och sitt skvaller som oro, kärlek och förståelse (”Jag tycker så synd om stackars Carina. Hon verkar alltid ha det så svårt, men jag vet bara inte vad jag kan göra för henne!”). På grund av detta brukar barn till narcissistiska föräldrar tyvärr ofta bli varse att ingen tror dem (”Jag måste säga att när hon talar om DIG talar hon alltid så vänligt!”). Tyvärr brukar även terapeuter, på grund av att en narcissists agerande alltid går att tillbakavisa eller tolka på ett annat sätt, och även på grund av egen iver att stötta en annan förälder (om terapeuten själv är förälder), komma till den narcissistiska förälderns försvar, och förstärka din känsla av isolering och hjälplöshet (”Jag är säker på att hon inte menade så illa!”).

2. Hon kränker dina gränser. Du känner dig som en förlängning av henne. Hon ger bort dina egna privata saker utan ditt medgivande, ibland mitt framför nosen på dig. Din mat äts från din tallrik, eller ges till andra från din tallrik. Dina grejer, t.ex. presenter du fått av henne, får återtas när som helst och utan annan förklaring än att de var aldrig dina från första början. Din tid är förpliktigad utan samråd med dig och åsikter som förmodas vara dina uttrycks av henne. (”Hon älskar att gå i kyrkan!”, ”Han skulle aldrig vilja ha något sådant”, ”Hon tycker inte om avokado”) Hon diskuterar dig, i din närvaro, som om du inte vore där. Hon håller koll på dina kroppsliga funktioner och förödmjukar dig genom att avslöja den information hon snokat reda på. Speciellt när den kan användas för att demonstrera hennes hängivenhet som mor, och belysa hennes martyrskap inför dina behov (”Mikael hade också problem med täta urinträngningar. Det var bara det att hans var mycket värre! Jag var så orolig för honom!”) Du har aldrig fått veta vad det innebär att ha ett privatliv i badrummet eller i sovrummet, och hon går igenom dina saker regelbundet. Hon frågar nyfiket, ifrågasätter och snokar i din/dina e–post/brev/dagbok/samtal. Hon vill gräva rätt på dina känslor, alldeles särskilt de smärtsamma, och söker alltid negativ information om dig som kan användas mot dig. Hon gör ofta saker tvärt emot ditt uttryckliga önskemål. Allt detta sker utan minsta tecken på skam eller självkritik.

Alla försök till självständighet från din sida bemöts med starkt motstånd. Normal utveckling (som att du lär dig raka dig, sminka dig, träffa flickor/pojkar) medges endast motvilligt och endast om du insisterar. Sen straffas du för din påstridighet (”Eftersom du är gammal nog för att träffa flickor så tror jag nog att du även är gammal nog att betala för dina egna kläder!”) Om du kräver åldersanpassade kläder, personvård och kontroll över ditt eget liv, eller egna rättigheter, är du ”svår” och hon förlöjligar din ”självständighet”.

3. Hon favoriserar. Narcissistiska mödrar väljer ofta ut ett (ibland fler) barn till att vara ”favoriten” och ett annat (ibland fler) barn till att bli ”syndabocken”. Narcissisten identifierar sig med favoriten och ger privilegier åt honom eller henne så länge favoriten gör precis som mamma vill. Favoriten måste vårdas omsorgsfullt av alla i familjen. Syndabocken har inga egna behov och måste i stället ta på sig rollen som den som vårdar. Favoriten kan inte göra något fel. Syndabocken har alltid fel. Detta skapar motsättningar mellan barnen. Det ena barnet anser att mamma är klok och underbar, medan de(t) andra hatar henne. Motsättningen främjas av narcissisten genom lögner, genom uppenbar orättvisa och favoriserande. Favoriten kommer att försvara mamman och indirekt föra våldet vidare genom att leta efter orsaker att skylla syndabocken för mammans agerande. Favoriten kan också själv direkt ta på sig den narcissistiska moderns uppgifter genom att fysiskt misshandla syndabocken så att den narcissistiska mamman inte behöver göra detta själv.

4. Hon saboterar. Dina framgångar erkänns endast i den mån hon själv kan ta åt sig äran för dem. Varje framgång eller prestation som hon inte kan ta åt sig äran för ignoreras eller förminskas. Vid tillfällen då du ska vara i centrum och det samtidigt som det saknas möjlighet för henne att vara i centrum för uppmärksamheten kommer hon att försöka förhindra att tillfället inträffar över huvud taget. Går inte det påstår hon att hon inte kan komma, eller att hon ska gå tidigt, eller så låtsas hon som att det är inte är någon händelse värd att lägga märke till över huvud taget, eller så stjäl hon uppmärksamheten från dig. Hon kan också råka haspla ur sig sårade kommentarer om hur mycket bättre någon annan lyckats, eller kommentarer om hur det där du lyckats med inte är så bra som det du borde ha lyckats med, eller att det inte är fullt så lyckat som du tycker att det är. Hon saboterar genom att reta upp dig så att det blir bråk, eller beter sig särskilt obehagligt precis innan hon vet du måste vara samlad och i form för att prestera bra. Hon får ett utbrott om hon måste hjälpa dig med någonting som underlättar dina möjligheter att lyckas, eller hon rätt upp och ner vägrar att vägra att hjälpa dig med till och med småsaker. Hon är elak mot dig angående saker som perifert är förbundna med dina framgångar så att din glädje över vad du åstadkommit mattas, utan att hon sagt någonting om det rakt ut. Oavsett vad din framgång handlar om måste hon plocka ner dig och sätta dig på plats.

5. Hon förnedrar, kritiserar och svärtar ner. Hon låter dig på alla sätt veta att hon tycker mindre om dig än vad hon gör om dina syskon eller om andra människor i allmänhet. Om du beklagar dig över att du blivit illa behandlad av någon annan kommer hon ta den andra personens parti, även om hon inte alls känner den personen. Hon bryr sig inte om dessa människor, eller om det rättmätiga i dina klagomål. Hon vill bara att du ska ha klart för dig att du aldrig kan ha rätt.

Hon levererar generaliserande nålstick som är nästan omöjliga att motbevisa (alltid i en kärleksfull, omtänksam ton): ”Du har alltid varit svår”, ”Du kan vara väldigt svår att älska”, ”Du har alltid haft svårt att avsluta saker”, ”Du var mycket svår att ha att göra med”, ”Du brukar alltid orsaka problem”, ”Ingen orkar stå ut med det du gör”. Hon levererar kritik på ett indirekt sätt. Till exempel klagar hon på hur ”ingen” älskar henne, ”ingen” gör något för henne, eller ”ingen” bryr sig om henne, eller hon klagar på att ”alla” är så själviska, när du är den enda personen i rummet. Som alltid kombinerar hon kritik med tillbakavisande.

Vid samtal låter hon små förstulna kommentarer slinka ut om att hon verkligen haft fantastiskt roligt tillsammans med någon annan – när hon gjort samma sak som hon gjort även med dig  (men med dig var det inte roligt). Hon låter dig veta att hennes förhållande med någon annan person, som ni båda känner, är helt underbart på ett sätt som din relation med henne inte är – det noggrant outtalade budskapet är att du inte betyder något speciellt för henne.

Hon minimerar, nedvärderar eller ignorerar dina åsikter och erfarenheter. Dina insikter bemöts nedlåtande, tillbakavisande och med anklagelser (”Jag tror du läser för mycket!”) Och hon avfärdar information, om den kommer från dig, även i ämnen där du är en erkänd auktoritet. Vad du än säger bemöts detta med flin, himlande med ögonen eller överdrivna utrop (”Ohoh, jahaaa?!”, ”Du behöver du väl inte tala om det för mig?!”, ”Jaså, verkligen?!”). Sen gör hon klart för dig att hon inte lyssnat på ett enda ord av vad du sagt.

6. Hon får dig att framstå som galen. Om du försöker konfrontera henne angående något hon gjort eller sagt påstår hon att du har ”en väldigt livlig fantasi” (detta är en fras som ofta används av misshandlare av olika slag för att motbevisa offrets erfarenhet av misshandeln) som om du inte vet vad du pratar om, eller hon säger att hon inte har någon aning om vad du pratar om. Hon kommer hävda att hon inte minns, inte ens mycket minnesvärda händelser. Hon förnekar blankt att de någonsin inträffat. Inte heller kommer hon någonsin att erkänna att det finns en möjlighet att hon kan ha glömt. Detta är en extremt aggressiv och extremt upprörande taktik som kallas ”gaslighting”, gemensam för misshandlare av alla slag. Din verklighetsuppfattning urholkas ständigt så att du till slut tappar tilltron till ditt eget minne och din egen tankeförmåga, vilket gör dig till ett mycket lättare offer för förövaren.

Narcissister ”gaslightar” rutinmässigt. Narcissisten antingen att insinuerar, eller säger rakt ut, att du är instabil och borde söka vård annars skulle du inte tro sådana löjliga saker och vara så motsträvig. Du är överkänslig. Du inbillar sig saker. Du är hysterisk. Du är helt orimlig. Du överreagerar, som du alltid gör. Hon ska prata med dig senare, när du har lugnat ner dig och inte längre är så irrationell. Hon kan även karakterisera dig som neurotisk, psykotisk eller borderline (om hon känner till sådana begrepp).

När hon väl kokat ihop dessa fantasier om psykisk sjukdom hos dig berättar hon sen för andra om dem. Och, som alltid, presenterar hon dem som uttryck av oro, samtidigt som hon deklarerar sig själv som varandes ett oskyldigt offer. Hon har inte gjort någonting. Hon har ingen aning om varför du är så irrationellt arg på henne. Du har sårat henne fruktansvärt. Hon tror att du kan behöva psykoterapi. Hon älskar dig väldigt mycket och skulle göra allt för att göra dig lycklig, men hon vet bara inte vad hon ska göra. Du stöter bort henne när allt hon vill är att hjälpa dig.

Hon har samtidigt befriat sig själv från allt ansvar för din uppenbara motvilja mot henne, underförstått att det är något fundamentalt fel med dig som gör dig arg på henne. Hon undergräver din trovärdighet hos dem som lyssnar på henne. Hon spelar rollen som kärleksfull mor så perfekt att ingen tror dig.

7. Hon är avundsjuk. Varje gång du får något fint hon är arg och avundsjuk. Hennes avundsjuka är uppenbar när hon beundrar… vad det nu är du har fått. Hon ska försöka ta det ifrån dig, förstöra det för dig, få samma eller bättre åt sig själv. Hon jobbar alltid på att försöka få vad andra människor har, precis som en tvååring som försöker få tag på ett annat barns leksak. Avunden hos narcissistiska mödrar inkluderar ofta sexuell konkurrens med sina döttrar eller svärdöttrar. De försöker förbjuda sina döttrar att bära smink, för att strax efteråt ”putsa upp” sig själva på ett åldersadekvat sätt, eller genom att börja dejta. De kritiserar utseendet på sina döttrar och svärdöttrar. Denna avund gäller även relationer. Narcissistiska mödrar är ökända för att försöka förstöra sina barns äktenskap och lägga sig i sina barnbarns uppfostran.

8. Hon är en lögnare på så många olika sätt att man inte kan räkna dem alla. Varje gång hon pratar om något som har känslomässig betydelse för henne kan man slå sig i backen på att hon ljuger. Ljugandet är ett av de sätt på vilka hon skapar konflikter i relationer och i livet för människorna omkring henne. Hon ljuger för dem angående vad andra människor har sagt, vad de gjort, eller hur de mår. Hon ljuger om sitt förhållande med dem, om ditt beteende eller om din situation. Allt för att blåsa upp sig själv och undergräva din trovärdighet.

Narcissisten är mycket noga med hur hon ljuger. För utomstående ljuger hon eftertänksamt och medvetet och alltid på ett sätt som kan dementeras i efterhand, om hon skulle bli påkommen med att ha ljugit. Hon förvrider det du sagt snarare än att konstruera en helt ny lögn från grunden. Hon gör oschyssta omtolkningar av saker du faktiskt gjort på riktigt så att de framstår som någonting annat. Om hon nyligen kommit med någon särskilt flagrant lögn kan hon ägna sig åt lögn i förebyggande syfte: hon ljuger i förväg för att kunna avfärda vad du skulle kunna tänkas säga innan du ens sagt något. Sedan, när du talar om för någon annan vad din mamma gjort, blir du abrupt avbruten med ”Jag vet redan allt det där… din mamma berättade att… (självrättfärdigande och lögner)”. Eftersom hon är så noga med att alltid kunna tillbakavisa tolkningar av vad hon sagt och gjort är det väldigt svårt att lyckas fånga henne mitt i en lögn. De mer lättlurade av hennes vänner kanske aldrig kommer att inse hur oärlig hon är.

Inför dig kommer hon med uppenbara lögner. Hon påstår att hon inte minns taskiga saker hon har gjort, inte ens sånt hon gjort alldeles nyligen, inte ens om det var något mycket minnesvärt. Självklart, om du försöker väcka hennes minne genom att återge omständigheterna kring det som hände, svarar hon ”Du har så livlig fantasi” eller ”Det var ju länge sedan. Varför ska du alltid älta om gammalt groll?” Dina samtal med henne är fulla av nonchalanta avsnoppningar och avledningsmanövrar. Dig respekterar hon inte ens tillräckligt mycket för att anstränga sig så att lögnerna ska låta bra.

Vid de sällsynta tillfällen hon tvingas erkänna en del av sitt usla beteende medger hon sitt misstag endast med tvetydighet, eller på ett sätt som senare går att dementera: Hon ”gissar” att ”kanske” hon ”kan ha” gjort något fel. Förseelsen framställs alltid kraftigt förvanskad så att den ska framstå i bättre dager. Uttrycken ”jag antar”, ”kanske” och ”kan ha” är lögner i sig själva eftersom hon vet precis vad hon har gjort – inget gissande, inga kansken, inga antaganden.

9. Hon ska hela tiden stå i centrum för uppmärksamheten. Detta behov är ett grundläggande karaktärsdrag hos narcissister. I synnerhet hos narcissistiska mödrar, vilkas barn endast finns till för att mamman själv ska få uppmärksamhet och beundran. Narcissistiska mödrar älskar att bli uppassade och de avbryter ofta sina barn med små förfrågningar om tjänster. ”Medan du ändå är uppe… kan du hämta?” eller motsvarande är en av deras favoritfraser. Att ge dig en uppgift att göra i början av veckan, eller i början av dagen, som du kan uträtta enligt egen planering, verkar inte fungera för en narcissistisk mamma. Istället ska du att ställa upp omedelbart, när som helst, vid en förfrågan från henne och helst på en tid då du är upptagen med annat. Du ska ”hjälpa” henne hämta och bära, alltid vara redo för att gottgöra henne för den uppoffring hon gör  i och med att hon är din mamma. Och medan du gör det speglar hon sig i glansen av din uppmärksamhet och uppassningen av hennes (höga) person.

En narcissistisk mamma kan skapa väldigt udda tillfällen då hon får vara i centrum för uppmärksamheten; exempelvis vid en minneshögtid för någon i hennes närhet som gått bort för länge sedan, eller genom att ställa till med stort kalas vid små personliga högtider. Hon kan älska att underhålla så hon får vara ”the life of the party”. Hon försöker stjäla rampljuset eller förstöra tillfällen då någon annan är menad att stå i centrum, särskilt om det gäller det barn hon har utsett till syndabock. Hon inbjuder ofta sig själv att följa med någon annan dit hon inte är välkommen. Om hon besöker dig, eller du besöker henne, är du skyldig att spendera all din tid med henne. Att hon skulle sysselsätta sig själv är, för henne, otänkbart. Varje gång du försökt göra någonting utan henne, inte velat underhålla henne, vägrat att passa upp på henne, förhindrat att hon startat ett drama, eller på annat sätt berövat henne uppmärksamheten, har hon tjurat, surat, manipulerat eller fått ett vredesutbrott.

Äldre narcissistiska mammor använder ofta ”ålderns rätt” till att manipulera igång draman. Ofta genom att försumma sin hälsa eller genom att göra saker de vet kommer att göra dem sjuka. Detta ger henne möjlighet att inkassera den investering hon gjorde i dig då hon ”dresserade” dig, när du var barn, till att passa upp på henne. Då ringer mamma dig (eller ännu bättre, får grannen eller vårdhemsföreståndaren att ringa dig) och kräver att du infinner dig omedelbart. Du ska rusa till hennes undsättning, hålla henne i handen, gråta över hennes smärta och lyssna inkännande till hennes eviga klagomål om hur svårt och hemskt hon har det. (”Man ska aldrig bli gammal!”, ”Jag ska ändå dö snart!”) Det är nästan aldrig så att du faktiskt kan göra någon nytta när du väl kommit dit, och de bakomliggande orsakerna till situationen hon hamnat i kan ha varit helt onödiga händelser som mycket väl gått att undvika. Men du har hamnat i en extremt svår situation. Om du inte agerar publik och ger den uppmärksamhet hon manipulerar för att få, framstår du som extremt dålig i andra människors ögon. (Narcissistiska beteenden åtföljer vanligen Alzheimers sjukdom, så detta beteende förekommer även hos helt normala föräldrar som åldrats.)

10. Hon manipulerar dina känslor för att livnära sig på din smärta. Detta bisarra beteende är så vanligt bland narcissistiska mödrar att deras barn ofta kallar dem för ”känslomässiga vampyrer”. Några av dessa emotionella måltider intas i form av ren sadism. Hon gör och säger saker bara för att såra. Hon plågar dig, retas eller ger dig nålstick angående saker hon mycket väl vet är extra känsliga för dig, samtidigt som ett leende spelar över hennes läppar. Hon kan ha tagit dig till skrämmande filmer eller berättat läskiga historier, sen hånat dig för att du var ”en sån barnunge” när du grät. Hon skjuter in en sårande kommentar i er konversation och ler förtjust åt din sårade min. Du kan höra skratt i hennes röst när hon enträget försöker pressa dig angående något känsligt ämne, eller när hon säger obehagliga saker till dig. Senare kommer hon att prata skadeglatt om hur upprörd du blev, glatt berätta för andra människor att du är så rolig att retas med, och försöka få andra att dela hennes nöje. Hon roas av sina grymheter och gör inget försök att dölja detta. Hon vill att du ska veta att din smärta är underhållande för henne. Hon kan ta upp ämnen som är smärtsamma för dig och använda dem för att försöka tränga in i ditt känsloliv, medan hon hela tiden iakttar dig noga. Detta är emotionell vampyrism i sin renaste form. Hon livnär sig känslomässigt på din smärta.

En extra märklig form av denna känslomässiga vampyrism kombinerar uppmärksamhetssökande beteende med krav på att publiken ska lida. Eftersom narcissistiska mödrar ofta spelar martyr kan detta kan ske i form av förvridna, självömkande dramer som hon omsorgsfullt producerar, och där hon själv är stjärnan. Hon snyftar och jämrar sig över att ingen älskar henne och alla är så själviska, och hon vill inte leva längre, hon vill dö! Hon vill dö! Hon verkar inte bry sig om att manipulationerna av andras känslor och hennes självömkan verkar frånstötande på andra människor. Ett konstig beteende som är mycket vanligt bland narcissister: Hennes dramer kan också kretsa kring tragedier som andra människor råkat ut för, ofta om hur mycket hon lidit genom association till dem. Hon gråter över det hemska mordet på någon som hon inte skulle känna igen ens om hon passerade honom på gatan, och orsakar på så sätt obehag hos sina lyssnare.

11. Hon är självisk och oresonlig. Hon ser alltid säkert till att hon har det bästa av allt. Hon insisterar på att få sin vilja igenom hela tiden, även om det hon vill ha igenom inte är värt all den möda hon lägger ner, och även om denna möda går långt utöver normalt beteende. Hon gör en enorm ansträngning för att få något du nekat henne, även om det var helt och hållet din rätt att neka, och även om hennes förfrågan var självisk och orimlig. Om du säger till henne att hon inte kan ta med sina vänner till din fest kommer hon att dyka upp med dem ändå. När de står där på din tröskel, mamma och hennes vänner, visar det dig att din mamma sagt till dem att du bjudit in dem, så antingen måste du ge efter, eller så kommer du att framstå som den onde inför dessa stackars bedragna, som kommit till dig förgäves. Om du säger till mamma att hon inte kan komma hem till dig i kväll ringer hon istället till din make/maka och försöker få honom eller henne att gå med på att hon kan komma, men han/hon ska inte nämna något om det till dig, eftersom det ska bli en ”överraskning”. Hon måste bevisa för dig att du inte har rätt att säga ”nej” till henne!

Ett nära på universellt karaktärsdrag för alla narcissister: Eftersom de är så självupptagna är de ovanligt dåliga på att ge presenter. De ger dig den där lilla gåvan som ingick när de beställde på Ellos. De försöker få presenter, som de egentligen ger till sig själva, att framstå som presenter till dig (”Jag tänkte du kan få min gamla cykel, så köper jag en ny till mig själv!”, ”Jag vet hur mycket du älskar italiensk mat, så jag ska ta dig till min favoritrestaurang på din födelsedag”). Nyinköpta gåvor är ofta uppenbart billiga och oftast saker som inte passar dig, eller saker du inte kan använda, eller beror på en motprestation: Om du köper henne presenten hon vill ha, kommer hon att köpa en sak åt dig som du väljer. Hon visar att det smärtar henne att ge dig något. Hon kan köpa dig en present och samtidigt köpa exakt samma sak åt sig själv, eller ta med dig på en shoppingrunda för att köpa nåt till dig, samtidigt som hon köper något trevligt åt sig själv på samma gång, för att hon själv ska känna sig bättre, trots att hon måste ge bort något.

12. Hon är självupptagen. Hennes känslor, behov och önskemål är mycket viktiga. Dina är obetydliga så till den milda grad att hennes minsta infall har företräde framför dina mest grundläggande behov. Hennes problem förtjänar din omedelbara och fullständiga uppmärksamhet. Dina problem avfärdas. Hennes önskemål har alltid företräde. Om hon gör något för din skull påminner hon dig sedan ständigt om sin frikostighet och försöker få till stånd någon form av återbetalning. Hon kommer att beklaga sig hela tiden, även i det fall din situation är mycket värre än hennes. Om du påpekar detta kommer hon, lätt som en plätt, att tanklöst fösa dina problem åt sidan som om de inte hade någon betydelse alls (”Det är lättare för dig…”, ”Det är annorlunda för dig…”).

13. Hon har vansinnigt lätt för att gå i försvarsställning och är mycket känslig för kritik. Om du kritiserar henne eller trotsar henne kommer hon att explodera av vrede, hota, bli förbannad, förstöra och kan bli våldsam, slåss, låsa in dig, låsa sitt barn (dig) ute i kyla och regn eller på annat sätt ägna sig åt ”klassisk” fysisk misshandel.

14. Hon terroriserar. Rädslan är ett effektivt hjälpmedel, som alla misshandlare använder sig av för att kontrollera offret, och din narcissistiska mamma använde den hänsynslöst för att domptera dig. Narcissisten lär dig att frukta hennes vrede även då hon inte är fysiskt närvarande. Det enda alternativet är att alltid lägga sig platt. Om du ger henne allt hon begär hela tiden kanske du skonas. Om du inte gör det kommer straffet. Även vuxna barn till narcissister känner fortfarande av denna inpräntade rädsla. Din narcissistiska mor kan trycka på rädsla–knappen genom sin tystnad, eller genom en blick som talar om för barnet i dig att hon står och funderar över hur hon ska kunna ge igen.

Inte alla narcissister misshandlar fysiskt, men de flesta gör det, ofta i det subtila och på ett sätt som senare går att förneka. Det ger dem möjlighet att agera ut vreden över att du misslyckats med att vara lösningen på deras egna interna kaos, och samtidigt lära dig att du bör frukta dem. Du blev kanske inte slagen, men du blev nästan säkert utlämnad åt att uthärda fysisk smärta i såna situationer där en normal mamma skulle försökt att lindra. Denna förnekelsebara form av aga tillåter henne att lägga upp ett lagar av raseri för att sedan dela ut straffet vid ett senare tillfälle då hon arbetat fram en helt vattentät och logisk rationalisering för det hon gör, så hon aldrig risker att avslöjas. Du lämnades hungrig eftersom ”du äter för mycket”. (Någon hade frågat henne om hon var gravid. Hon var inte det). Du gick alltid till skolan med magsjuka eftersom ”du inte har feber. Du försöker bara få skolka”. (Hon är förargad över att behöva ta hand om dig. Hur understår du dig att bli sjuk och lägga ytterligare last på hennes redan tunga börda?!) Hon vägrar att titta på dina jävla blåsor. Istället sätts de skor som orsakade blåsorna på dina hälar tillbaka på dina fötter och du skickas till butiken i dem, eftersom ”Du ville ju ha dom där skorna, så nu få du ha dem på dig!” (Du hade sagt att de skor hon ville köpa åt dig var fula. Hon gillade dem eftersom de var precis såna hon själv hade på sig för 30 år sedan). Tandläkaren blev tillsagd att inte ge dig bedövning när han lagade hålet i din tand, eftersom ”han måste lära sig att ta bättre hand om sina tänder” (Hon måste betala för lagningen och hon är rasande över att behöva spendera pengar på dig).

Narcissistiska mödrar misshandlar också genom att låta andra gå lös på dig, eller genom att inte skydda dig i såna situationer då en normal mamma skulle ha gjort det. Ibland blir det barn som utsetts till favoriten uppmuntrad att ge sig på det barn som utsetts till syndabocken. Narcissister misshandlar även genom att låta dig bevittna våldsamma situationer. Om ett av dina syskon fick stryk, såg hon till att även du såg vad som hände. Hon planterade enkelt in rädslan för MAMMA i dig, utan att så mycket som höja en hand mot dig.

15. Hon är infantil och småaktig. Narcissistiska mammor är ofta barnsliga, helt enkelt. Om du vägrar låta henne manipulera dig till att göra något kommer hon gråta över att du inte älskar henne eftersom, om du älskade henne, skulle du göra som hon vill. Om du sårar hennes känslor kommer hon att ilsket beklaga sig och säga att du kommer att ångra dig, sen när hon är död, för att du inte behandlade henne bättre. Dessa barnsliga klagomål och svar kan låta skrattretande, men narcissisten är dödsallvarlig. När du var barn; om du bad henne att sluta upp med något dåligt uppförande, motiverade hon det genom att påpeka något som du gjort, som hon ansåg vara jämförbart. Som om det barnsliga beteende hos ett barn skulle motivera att det barnsliga beteendet hos en vuxen. En stor del av hennes hantering av dig handlar om att ”ge igen”. Varje gång du underlåter att ge henne den vördnad, den uppmärksamhet eller den service hon anser att hon förtjänar, eller du vägrar utföra hennes vilja, ska hon ”visa dig” och ”ge igen”.

16. Hon är aggressiv och skamlös. Hon frågar inte. Hon kräver. Hon kommer med helt sanslösa krav. Om hon tror att hon kan komma undan med det tar hon precis vad hon vill. Hon ställer krav på sina barn på ett mycket aggressivt sätt, liksom hennes kritik är mycket aggressiv. Hon kan inte ta ett nej. Istället utövar hon påtryckningar, mentala dragkamper och manipulationer för att få dig att ge upp.

17. Hon ”parentifierar” (”parentifies”). Hon övergav sitt ansvar som förälder och överlät det på dig så fort hon kunde, och du lämnades åt att ta hand om dig själv så gott du kunde. Hon förnekade dig sjukvård, lämpliga kläder, nödvändiga transporter eller grundläggande bekvämligheter som hon aldrig skulle ha förnekat sig själv. Hon lät sig inte ha födelsedagsfest och lät inte dina kompisar sova över. Dina kompisar var aldrig varit välkomna hemma hos er. Hon tyckte inte om att behöva skjutsa dig överallt, så du tackade nej inbjudningar eftersom du inte hade någon möjlighet att komma dit. Hon betalade inte för dina skolfoton, även om hon gott och väl hade råd det. Du hade en snålt tilltagen klädbudget eller så köpte hon de billigaste kläderna hon kunde komma över utan att skämma ut sig själv. Så fort du hade fått ditt första jobb bemöttes varje förfrågan om skolmaterial, kläder eller toalettartiklar med orden ”Nu när du tjänar egna pengar kan du väl betala för det själv?”

Hon gav dig också uppgifter som egentligen var hennes och inte borde behöva utföras av ett barn. Du kan ha varit den primära vårdgivaren åt dina småsyskon eller för en handikappad förälder. Du kan ha haft ansvar för alltför mycket hushållsarbete. Framförallt var du alltid hennes känslomässiga vårdgivare, hennes ”psykolog”, och eventuella försök till avhopp från den rollen orsakade enorma utbrott av raseri. Du tilläts aldrig att ha egna behov, ha negativa känslor eller ha egna problem. Sånt var bara för henne, medan du var ansvarig för att reda upp saker och ting åt henne. Redan från det du var mycket liten använde hon dig till att avreagera sig på, när helst hon var stressad eller arg på din far eller kände att livet var orättvist i största allmänhet, eftersom att skada dig det fick henne att må bättre. Du straffades ofta rätt ut ur det blå för påhittade brott. När du blev äldre hon lade hon hela ansvaret för sin välfärd och sina känslor på dig, grät på din axel och avreagerade sig på dig varje gång något gick snett för henne.

18. Hon utnyttjar andra. Hon manipulerar sig till ett arbete, pengar eller föremål som hon avundas att andra människor har. Detta inkluderar hennes barn, förstås. Om hon upprättade ett bankkonto i ditt namn, var hon förvaltare av kontot med rätt att ta ut pengar. Medan du satte in pengar, tog hon ut dem. Hon kan ha stulit din identitet. Om hon gjort en överenskommelse med dig, har den brutits samma minut som den inte längre tjänade hennes behov. Om du sedan tog upp saken till diskussion med krav på att hon skulle leva upp till er överenskommelse avfärdade hon dig, för att senare straffa dig så att du skulle ha helt klart för dig att du inte får trotsa henne igen.

Ibland kan en narcissist utnyttja sitt barn genom att låta barnet ta smällen från en partner som misshandlar: Mannen kommer hem, rasande och berusad, varpå mamman genast beklagar sig över barnets dåliga beteende så vreden istället vänds mot barnet. Ibland använder den narcissistiska mamman helt enkelt barnet till att hålla ihop ett sjukt äktenskap eftersom alternativet är att skilja sig eller att behöva söka ett arbete. Om barnet blir sexuellt ofredat märker mamman det aldrig, eller ännu värre, kallar barnet en lögnare när hon berättar om ofredandet för mamman.

19. Hon projicerar. Detta låter lite som psykobabbel, men det är något som alla narcissister gör. Projektion innebär att hon överför sitt eget dåliga uppförande, sin dåliga karaktär och dåliga egenskaper på dig så att hon kan blunda för att de finns hos henne själv och istället straffa dig. Detta kan vara mycket svårt att se om du har egenskaper som hon kan projicera på. Till exempel, om en ätstörd kvinna blir som besatt av sin dotters vikt, är projektion. Dottern kanske inte inser det för hon har förmodligen internaliserat en absurd idealbild av hur smal en kvinna bör vara, så hon accepterar mammas projektion. När narcissisten påstår att dottern äter för mycket, måste träna mer, eller att hon måste köpa kläder i extra stora storlekar, tror dottern på det, även om det inte är sant. Ibland projicerar hon utan att det finns någon synbar anledning till det. Detta händer när hon känner skam och måste överföra den på någon annan, som t.ex. det barn hon utsett till syndabock. Projektionen framstår då som en attack rätt ut ur det blå. Till exempel: Hon kommer med ett helt orimligt krav, och du talar helt enkelt om att du inte vill och inte kan gå med på henne krav. Hon blir rasande över din vägran och snäser åt dig att ni får prata om detta senare, när du har lugnat ner dig och inte längre är helt hysterisk.

Du är inte hysterisk alls; det är hon som är det. Men din vägran fick henne att känna den skam som borde ha stoppat henne från att komma med ett skamlöst krav redan från början. Och denna – skammen – är oacceptabel. Hon kan överföra denna skam på dig och rationalisera bort ditt svar: Du sa nej bara därför att du är så hysterisk och oresonlig. Hon gör detta för att kunna återgå till sitt normalläge; skamlösheten, i vilket hon kan ge efter för sin barnsliga egensinnighet och omtolka ett tydligt och klart nej till ett något som fortfarande är öppet för diskussion och som ”vi ska prata om senare”. Du kommer att få prata om det igen ”senare” – förmodligen när hon har tröttat ut dig med dramatik och surande så att du då är mer benägna att göra henne till viljes.

20. Hon har aldrig fel. Oavsett vad hon har gjort, kommer hon aldrig med en genuin ursäkt för någonting. Istället kommer hon, varje gång hon hamnar i en situation då hon borde be om ursäkt, tjura och tiga, komma med en ursäkt som snarare är en förolämpning än en ursäkt, eller omintetgöra en ursäkt hon just uttalat genom att urskulda sig, rationalisera det hon gjort eller ömka sig själv: ”Jag är ledsen att du uppfattade det som att jag kränkte dig”, ”Jag är ledsen om jag råkade få dig att må dåligt”, ”Ja, OM jag gjorde det, då var det fel”, ”Jag är ledsen, men det är ju inget jag kan göra åt det där nu!” ”Jag är ledsen att jag fått dig att känna dig klumpig, dum och äcklig”, ”Jag är ledsen men det var bara ett skämt. Du är så himla stingslig!”, ”Jag är ledsen att mitt eget barn upplever att hon vill göra mig upprörd och göra mig illa!” Den sista förolämpande ursäkten är också ett exempel på projektion.

21. Hon verkar inte vara medveten om att andra människor också har känslor. Då och då häver hon ur sig något som är så känslokallt att man tappar hakan – på grund av hennes brist på empati. Det är inte så att hon inte bryr sig om att andra människor också har känslor. Det är bara det att det hon inte ens kommer på tanken att andra har känslor, precis som hon själv. Avsaknad av empati är ett definierande drag hos en narcissistisk person och denna avsaknad ligger bakom de flesta av de övriga egenskaper som jag har beskrivit här. Till skillnad från psykopater förstår narcissister vad som är rätt, vad som är fel och de förstår vad konsekvens innebär, så de är normalt inte kriminella. Hon slog dig, men inte så illa att du hamnade på sjukhus. Hon lämnade dig ståendes ute i kylan tills du blev förtvivlad, men inte så pass länge att du blev nedkyld. Hon låste in dig i källaren, i mörkret, utan kläder, men inte i flera dagar, utan i ett par timmar.

22. Hon skyller ifrån sig. Hon kommer att klandra dig för allt som går fel i hennes liv, eller för vad andra människor gjort eller inte gjort, eller för vad som helst som hänt. Alltid klandrar hon dig för att hon utövar våld. Du ”fick henne” att göra det. Om du bara inte var så himla svår att ha att göra med. Du gör henne så upprörd att hon inte kan tänka klart. Hon är inne i en jobbig period och ditt beteende fick hennes bägare att rinna över. Det här skuldbeläggandet är ofta så skickligt och subtilt att allt du vet är att; först kände du dig kränkt, men nu står du där och känner dig skyldig istället. Din bror slår dig och hennes svar är att beklaga sig över hur ouppfostrade hennes barn är. Din pojkvän dumpade dig, men det kan hon förstå – trots allt har hon ju själv fått uppleva hur svårt det är att älska dig. Hon kan utsätta dig för något djupt kränkande, eller utnyttja dig på något väldigt fult sätt, men när du konfronterar henne med detta skriker hon att hon inte tror sina öron. Hur kan du vara så självupptagen att du gör henne upprörd över en sån liten skitsak? Hon klandrar dig för din reaktion på hennes själviska, grymma och exploaterande beteende. Hon kan inte tro att du är så småsint och så barnslig att du protesterar mot att hon ger bort din favoritklänning till sin väninna. Hon trodde att du skulle bli glad över att kunna glädja någon annan.

Narcissister är mästare i simultanförmåga, som detta exempel visar: Din mamma gör alla dessa saker samtidigt 1) Hon ljuger. Hon vet att det hon gjorde var fel och hon vet att din reaktion är fullt rimlig. 2) Hon manipulerar. Hon får dig att se ut som den onda för att du invänder mot hennes grymheter. 3) Hon är självisk. Hon bryr sig inte att du mår jättedåligt, så länge hon får sin egen vilja igenom. 4) Hon skyller ifrån sig. Hon gjorde något fel, men det är ditt fel. 5) Hon projicerar. Hennes småaktiga och barnsliga beteende har blivit ditt. 6) Hon startar ett självömkande drama. Hon är en martyr som trodde det bästa om dig, och nu har du svikit henne. 7) Hon ”parentifierar”, lägger vuxenansvaret på dig. Du är ansvarig för hennes känslor, men hon har inget ansvar för dina.

23. Hon förstör dina relationer. En narcissistisk mamma är som en tornado: var hon än landar slits familjer isär och skada uppstår. Om inte pappan har kontroll över den narcissistiska mamman och håller ihop familjen, är det vanligt att vuxna syskon i familjer med en narcissistisk mamma har stormiga och konfliktfyllda relationer till varandra. Vanligtvis är all kommunikation mellan syskonen ytlig och drivs av pliktkänsla, eller så kanske de inte pratar med varandra alls. Till viss del främjar dessa kvinnor osämja mellan sina barn eftersom det känns bra för dem att ha kontroll över barnens relationer till varandra. Om dessa barn inte kommunicerar med varandra, förutom via modern, kan hon bestämma exakt vilken information alla får, och vilken information de inte får. Narcissister älskar också den spänning och dramatik de kan skapa genom att blanda sig i sina barns liv. Att åse hur andra människors liv går åt pipsvängen är bättre än att titta på en såpopera, särskilt när man inte känner någon empati med deras elände.

Narcissisten odlar ilska, förakt och avund – de mest tärande känslorna som finns – för att driva sina barn isär. Medan hennes barn fortfarande bor hemma innebär ett barns opposition att samtliga barn garanterat blir straffade. I sin hämndiver vänder mamman målmedvetet de andra syskonens ilska mot den som opponerat sig genom att inkludera alla i sin hämnd. (”Jag kan se att ingen här älskar mig! Jaha, jag kan ju lika gärna ta tillbaka alla julklapparna till butiken. Ingen av er vill i alla fall ha det jag har köpt åt er!”) De andra barnen, som länge dresserats av narcissisten till att ge efter, är rasande på det bråkiga barnet, i stället för på narcissisten, som faktiskt är den som förtjänar ilskan.

Narcissisten använder också favorisering och skvaller för att förgifta barnens relationer till varandra. Syndabocken ser mamman som en varelse full av nyckfullhet och grymhet. Favoritbarnet ser inte hennes orättvisa och kommer med ursäkter för hennes misshandel. I själva verket uppmuntras favoritbarnet ofta av narcissisten att överta hennes föraktfulla och självrättmätiga attityder gentemot syndabocken och med hennes tysta, eller uttryckliga, tillstånd kommer favoritbarnet att själv utöva psykiskt eller fysiskt våld mot syndabocken. Syndabocken reagerar förutsägbart med raseri och motsvarande förakt. Efter det att hennes barn gått vidare till vuxenlivet ser narcissisten till att hålla alla barnen underrättade om varandras göranden och låtanden genom att vidarebefordra det allra saftigaste och mest negativa skvallret (som alltid, förklätt till ”oro”) om de andra, återigen, på ett sätt som snarare väcker förakt än medkänsla.

Eftersom de har uppfostrats av en narcissist är hennes barn predisponerade att vara avundsjuka, och hon drar full nytta av den möjlighet som detta ger. Medan hon kanske aldrig säger ett enda berömmande eller uppskattande ord när hon talar med dig öga mot öga, kommer hon förmodligen gala som en tupp om dina framgångar till det syskon som det inte går lika bra för. Och för dig berättar hon hur mycket pengar hon gett till det andra barnet, så att du undrar varför inte du också fått och blir irrationellt arg på det ”bortskämda” barnet snarare än på narcissisten som berättade om det för dig.

Slutresultatet är en familj där nästan all kommunikation är triangulär. Narcissisten, spindeln i mitten av familjenätet, övervakar uppmärksamt alla barnen för att komma över information hon kan använda för att behålla sin oemotsagda kontroll över familjen. Hon för sedan informationen vidare till andra för att skapa förbittring som hindrar dem från att kommunicera direkt och fritt med varandra. Resultatet blir att all kommunikationen mellan barnen går genom narcissisten, precis som hon vill det.

24. Som en sista utväg blir hon patetisk. När hon konfronteras med de oundvikliga konsekvenserna av hennes eget dåliga beteende, inklusive din ilska, kommer hon smälta ihop till en degig pöl av gråtmild hjälplöshet. Allt är hennes fel. Hon kan inte göra någonting rätt. Hon är så usel. Men hon gör inte det hon borde: tar ansvar för sitt eget dåliga beteende, gör om och gör rätt. Istället, som alltid, handlar det om bara henne. Hennes hjälplösa självömkande gråtmildhet dumpar hela ansvaret för alla konsekvenser, och för hennes missnöje med dem, på dig. Som så ofta med narcissister är även detta ett manipulativt beteende. Om du inte förlåter hennes dåliga beteende och får henne att må bättre är du den dåliga människan för du är kall, hjärtlös och okänslig mot din mor som mår så dåligt och känner sig så hemsk.

 

Jag älskar min syster <3

Källa: Vuxna barn till narcissistiska föräldrar

-------

20 facts about me

Blev utmanad så här kommer 20 facts about me.

1. Jag är en person som tänker mycket och bollar med idéer och funderar mycket på varför saker är som dom är och varför folk gör som dom gör.

2. Jag är en prestationsprinsessa, vilket är enormt jobbigt.

3. Jag älskar att träna även om jag är dålig på det emellanåt.

4. Djur är de bästa jag vet, jag har svårt att inte hälsa på djur före jag hälsar på människor.

5. Barn är något som jag blir glad av, jag är gärna barnvakt eller tar hand om andras barn å gör roliga saker, inte för att jag måste utan för att jag vill.

6. Jag mår dåligt när jag vet att nån tycker illa om mig. Jag har växt upp med en känsla av att jag aldrig duger till nått, som är orsaken till det.

7. Jag har tagit avstånd till personer för att dom gör illa mig psykiskt.

8. Jag har 5 tatueringar.

9. Jag har en kronisk sjukdom, endometrios och lider även av panikångest.

10. Jag älskar potatisgratäng.

11. Jag vill gifta mig någon gång.

12. Min största förebild är min Pappa. Han är min klippa!

13. Jag har 4 underbara katter.

14. Jag är registrerad uppfödare av Norska Skogkatter i SVERAK sedan 2017-05-05.

15. Jag saknar att umgås med vissa av mina vänner.

16. Jag älskar att ta reda på fakta om saker. Är de något jag inte vet letar jag fram svaret.

17. Kommer jag på nån konstig fundering, som t.ex. vad är de för skillnad på mandarin, clementin och satsumas när jag kör bil måste jag stanna för att sedan googla fram svaret för att kunna köra vidare sen.

18. Jag älskar att vara i vatten.  Det är en känsla av frihet för mig.

19. Jag gick igenom en hård klimakteriebehandling när jag var 25 år.

20. I år ska min avgångsklass från grundskolan ha 10 års reunion.

Utmanar den som vill att göra likadant :)

Renberget

Den 20 Juli 2018!

Jag och Malin begav oss ut för att ta oss upp på Renberget i Arjeplog, en gode varm dag! 

Varmt men vi tog oss upp iallafall!

Vi kollade lite i stugan uppe på toppen och fotade lite så det tog inte fullt 2:19 timmar. 

Det tog under en timme att gå upp, ca 53 min med nån liten drickpaus.

Hejja oss!

Ha de bra!

Kram

Tezz

Arbetsförmågebedömning

Hej arbetsförmågebedömning! 

Nu sitter jag här, sovit dåligt och mår skit.. men har försökt få igång kroppen sedan 5:30..
Idag ska jag träffa en läkare som ska påbörja min arbetsförmågebedömning som ingår i min rehabprocess på arbetet.
Vet inte riktigt vad jag ska göra eller vad som ska ske.. Någon som varit på en sån som kan berätta?
De ska iallafall utvärdera om jag kan jobba.. eller nått sånt.

Att försöka hitta ljuspunkter i livet är svårt.. speciellt nu när allt bara rasar under fötterna. Duger man inte åt ena hållet så gör man det inte åt andra heller. Precis som det varit hela min uppväxt..
Jag kan då säga att jag har så sjukt fina människor i min närhet iallafall. En del har hjälpt mig ekonomiskt och en del har hjälpt mig med kramar och stöd. Allt är jag så enormt tacksam över för utan er hade jag tagit ut mig ännu mer.

Förra veckan provade jag jobba trots mitt handikapp på morgon.. och mina läkarintyg som säger att jag inte kan jobba då.. eftersom jag blir tvingad till det.
Jag fick skjuts till jobbet eftersom jag var för illamående och smärtpåverkad själv.. jag gick som i en dimma när jag var på jobbet de första timmarna. Den enorma värken i magen samt vallningar bara vällde över mig minut efter minut.. Några av kollegorna tyckte jag var likblek och sa att det syns verkligen att jag inte mår bra.. Jag kämpade hela tiden med tanken att inte spy inte spy inte spy.. Jag klarade det.. Tiden gick och efter några timmar började jag känna mig som människa där mellan 9-10 på morgonen.. då jag brukar må relativit bra. Jag var så enormt glad att jag hade klarat av dessa timmar å att de nu var över.. Dagen gick och jag slutade mitt pass och åkte hem.. när jag kom hem somnade jag vid 20-tiden och sov till 17-tiden dagen därpå. Jag var HELT slutkörd.. jag sov i 21 timmar. Jag hade så ont i kroppen och orkade ingenting.. Jag klev upp vid 17 och åt litegrann.. därefter såg jag lite tv och gosade med katterna. Sedan var det dags att sova igen för att kunna orka upp igen för att jobba fredagmorgon.. Ni kanske tror jag har svårt att somna nu efter jag sovit så länge? nej, jag är ju bara nollställd nu. Nu har min kropp hunnit återhämta sig efter vad jag utsatte den för genom att tvinga mig till jobbet när jag inte mår bra.
Jag somnar direkt och sover till klockan ringer vid 5-6 eftersom min kropp ska få hinna vakna en stund.. Jag känner som förut.. samma illamående och värk i magen, höfterna, fötter, ben, huvudet. Ja hela kroppen värker men jag ska försöka ta mig till jobbet även om jag mår såhär. Jag sätter mig upp.. känner hur det snurrar och värmevallning kommer.. fortsätter.. ställer mig upp och de svartnar för ögonen. hinner ta tag i sängen och jag känner att nej, min kropp klarar inte det här. Nu måste jag vila. Så jag sjukanmäler mig en dag till.. dels för att jag mår sjukt dåligt som det även står i mina läkarintyg och även för att jag vill inte missta 21 timmar i helgen för att sova och återhämta mig innan jag ens klarar av att sätta mig upp för att se tv.

Nu har jag babblat av mig så nu tänker jag fara iväg på den där arbetsförmågebedömningen och se vad det är..

Ha de bra!
Kram
Tezz

Jag orkar inte..

Igår var en sån fruktansvärd dag.. dagen slutar med att jag efter ett möte höll på att spy av ångest, och panikattacken utlöstes i bilen innan jag skulle åka hem.. Jag lägger mig i sängen och har sådan fruktansvärd huvudvärk som under några timmar bildas till migrän.. jag tar värktabletter som inte ger någon som helst effekt. Tillslut så känner jag att jag måste spy för att jag mår så illa.. Så fick det bli.. tömde hela innehållet av inälvorna som det kändes och sedan kändes det bättre. Ångesten försvann för stunden.. Men kvar är ett visst illamående och den enorma huvudvärken.. Lägger mig i sängen och kämpar för att somna. Vaknar om och om igen av att huvudet håller på att sprängas.. till slut somnar jag 3 timmar.. tack och lov.. men huvudvärken är fortfarande kvar.. ligger vaken en stund och funderar på mötet som jag var på.. Skriver ner mina funderingar här:

Min tjänst är på 100%.

Jag är sjukskriven 25%.

Jag kan jobba 75% och har inga problem med några arbetsuppgifter.

Jag har en diagnos som står på mina läkarintyg.

Jag kan inte jobba på morgonen pga. att min sjukdom inte tillåter.

Jag kan inte jobba mer än 6h om dagen för att min sjukdom ger mig ett handikapp och att min värk tar över efter 6h arbete. Då påverkas mitt mående så att jag får koncentrationssvårigheter och blir trött och värken stiger. Därför är det inte lämpligt att fortsätta jobba eftersom min kropp behöver återhämta sig innan det går för långt och jag blir utslagen i flera dagar.

X tänker inte anställa någon på de 25% jag är sjukskriven och därför tvingar mig att jobba på morgonen för att "de behöver mig mest på den tiden". Trots att min tjänst säger att jag behövs under hela dagen. Jag kan jobba alla tider utom just på morgonen.

Varför ska jag drabbas av att X inte vill anställa någon de 25% av min tjänst. Jag är sjuk, behandlas och har läkarintyg som intygar allt.

Varför är det jag som är sjuk som ska vara problemet? För att X inte vill ta ansvar?

Jag är så trött, överkörd och ledsen..

Jag har kämpat i 8 år för att ens hitta vad som varit fel i min kropp. 2 år efter konstaterad endometrios med titthålsoperation kämpar jag för att få en bra behandling och fortsätter än. 

Jag har kämpat i 1 år nu med försäkringskassan som anser att jag inte är sjuk och har då kämpat och sliter som ett djur för att klara av att jobba mina 75% för att få någon inkomst överhuvudtaget.

Jag har kämpat för att jobba men det är omöjligt när man ligger inlagd på sjukhus, trots det är jag inte sjuk enligt försäkringskassan. 

När ska de räcka med att jag bara kan få vara? Kan inte jag få andas och ta vardagen som den kommer, slippa vara på tårna dag ut och dag in för att andra ska ta makten och bestämma över en.

Ibland känner jag verkligen att allt vore så lätt om man bara skulle försvinna, mitt mående klarar inte mycket till och mer motgångar. Jag har sån tur att vissa finns där och stöttar en. Sådana man knappt träffar finns där över internet och tröstar mer än en del man träffar var och varannan dag. 

Jag kan inte bli frisk på en dag, min sjukdom försvinner inte. Det finns inte något botemedel mot endometrios. Jag får behandlingar som personer med cancer får trots det är jag inte sjuk.

Jag vill så gärna bara ge upp, men samtidigt känner jag att jag vill inte att någon annan, någon liten flicka som är superglad och just lärt sig cykla ska behöva gå igenom detta om några år. Om jag inte skulle vara så känslosam och vilja alla andras bästa hela tiden skulle jag gett upp för längesen.. men nu är jag den jag är och vill alla väl så här kämpar jag för mitt liv. Sitter på möte efter möte med klumpen i halsen och tar emot all skit som finns medans jag försöker försvara mig med kinderna fulla av tårar. 

Jag hatar att jag är en sån emotionell person.. men jag skulle inte vara jag om det inte var så..

Ha de bra! 

Kram
Tezz