Gästlösenord!

Precis som rubriken lyder kommer det nu bli gästlösenord för alla läsare.

Det är bara jag som kan dela ut engångslösenord till var och en så inget som går att dela vidare heller. 

Jättetråkigt att det ska behövas men det är nödvändigt just nu.

Ha det bra!
Kram 

Tezz

Endobelly vs preggovecka16!

Känns så fantastiskt att inte ha ont även om man känner sig större och "pösigare". Jag känner mig så lycklig som för en gång skull får må bra och inte ha ont. 

Laddar upp bilder här nedan på min mage nu och hur den såg ut någon av de senaste gångerna jag hade mycket endometriossmärtor.
Haha, dom är typ identiska i storlek just nu.. fast nu är det faktiskt något som vi längtat efter så mycket! 

Här är alltså min mage nu, än känns det ganska normalt.. Eftersom jag är van att se ut såhär när jag har ont.

Här ovan är alltså min "endobelly" när jag har ont i vanliga fall. 

Idag så har jag inte orkat göra många knop, jag har jobbat hela helgen så har varit trött. Jag och katterna har haft en halvdag i sängen tills eftermiddagen då jag for iväg och jobbade någon timme. 

Var även en sväng och handlade idag, det är första gången jag varit ut något i byn sedan vi släppte vår nyhet och sedan morsan skrivit massa skit på sin facebook. 

Jag fattar inte hur så många kan hålla med henne och skriva "du är visst en bra mamma" var hon mamma åt dig eller? Finns några här i byn som jag verkligen inte kommer prata med även om dom kommer fram och ska låtsas vara trevlig mot mig. Om det är något jag inte tål så är det falska människor. 

Har jag berättat att min mamma frågade min kompis om inte hon kunde vara hennes dotter istället? Nej, det finns så mycket jag inte har berättat.. 

Jag ringde henne härom dagen för att fråga om hon var nöjd med att det var hon som fick skvallra de vi ville berätta för alla, att vi väntade barn. Hon svarade inte. Jag lämnade ett röstmeddelande meddelande med det och att om hon fortsätter så kommer jag anmäla henne och begära besöksförbud. Därefter kom ett inlägg på hennes sida: "Verkar som om nån inte tyckte om att få veta sanningen!" 

Blir så fruktansvärt ledsen att hon ska skada vår familj såhär, och vad vill hon med allt? 

Hon skriver att hon läst mitt inlägg jag skrivit förut här på bloggen. Men då kan hon inte ha tagit in det. Eftersom det berättar min historia, min uppväxt och min upplevelse. Den kan  hon inte förändra det är något som jag har upplevt. Och det var därför jag skrev den. Jag har aldrig nämnt hennes namn eller försökt smutskasta henne som hon gör. 

Hon skriver massor om att jag är sjuk och hittar på massor och kommer på saker med kompisar?
Det om något är inte sant. Jag har haft kontakt med sjukvård som hjälpt mig förstå hur hon är. Flera av hennes läkare och psykolog har jag pratat med flera gånger när hon försökt ta livet av sig. När hon försökt att proppa i sig tabletter och jag inte vetat vad jag ska göra. 

Jag har röjt vartenda piller i hennes hus flertalet gånger.. 

Hon säger själv till mig "Jag vet vad jag ska säga för att de ska släppa mig." när jag ringt 112 och polis och ambulans kommit. 

Det finns så mycket som hon undanhåller för att framstå på ett gott sätt. 

Jag orkar inte hålla hennes skepnad längre, hon har gått för långt då hon hotade vårat ofödda barn med att muta det och vända det emot oss, även om hon i samma veva sa "nä så elak ska jag inte vara". Och det gjorde hon 36 minuter efter att jag berättat att vi väntar barn. Det var det grattis vi fick.. 

Jag funderar på att sätta ett gästlösenord på bloggen så att bara mina vänner och familj kan komma in och läsa, och följa vår graviditet. 

Ha det bra!
Kram 

Tezz

!Sommarbebis!

Som vi längtar!

I sommar kommer vår efterlängtade skatt!
Än vet vi inte om du är en tös eller pöjk. Vill vi veta?
Vi får se hur de fortlöper om vi vill veta eller inte.
Egentligen så var planen att berätta på sociala medier lite längre fram men eftersom min mamma inte kunde hålla tyst och skrev det i sitt inlägg flera gånger om på facebook så kände vi att vi ville berätta det själva innan ALLA fått veta det av henne.

Det känns helt fantastiskt att vara gravid, än så länge ska jag väl säga. Inget illamående och ingen extrem värk som jag haft tidigare. Det är helt otroligt att få slippa endometriosbesvären!
Vi går in i vecka 16 på på söndag så nu är det inte så länge kvar till rutinultraljudet, även om vi redan sett dig på ett ultraljud i vecka 7-8. Ditt hjärta tickade så fort.

Det känns fantastiskt att det gick vägen på sista försöket innan vi skulle påbörja IVF. Bara 4 dagar innan så fick vi veta att de gått vägen. Så efter allt slit och efter hur jag mått senaste året med klimakteriebehandlingar och operationer så lyckades det äntligen. Känns helt fantastiskt då chanserna inte alls var stora. 

2018 har verkligen blivit en vända säcken upp och ner.
Jag sa upp mig efter 9 år på mitt dåvarande jobb för att de vägrade anpassa schemat då jag blev sjuk pga att vi ville ha barn. Eftersom jag har endometrios så innebär det att jag måste ha hormonell-behandling för att inte vara sjuk, men så länge jag har det så går det inte skaffa barn. Därför är min enda chans att kunna bli gravid är att vara utan behandling och med min endometrios är det verkligen inte ett bra alternativ så IVF var inplanerat efter 6 månader utan behandling. Läkarna  utfärdade intyg om att jag har korttidsfrånvaro vilket betyder att arbetsgivaren får betalt från första dagen då jag är sjuk och att jag inte behöver 1:a dagsintyg. Arbetsgivaren fortsatte kräva 1 dags intyg och vägrade skriva på så jag kunde skicka in papprena så arbetsgivaren skulle få betalt från första dagen.
Aldrig känt mig så diskriminerad som jag gjort då. Behövt lämna tusentals sjukintyg och specialist utlåtanden och de vägrade att vara tillmötesgående. Fick genomgå en rehabprocess via arbetet och där visade det även att om en schemaförskjutning skulle göras kunde jag jobba 100%. Men de vägrade.. Det framkom även att jag blivit utsatt för sexuella trakasserier på jobbet och att dom även försökt "sopa" dom under mattan. 

Nåväl jag fick äntligen ett avslut från arbetet, kändes jättetråkigt då jag verkligen älskade mitt jobb. Men man ska inte behöva bli behandlad hur som helst. Hade önskat att jag orkat driva vidare diskrimineringsärendet men jag orkade verkligen inte gråta varje dag i ytterligare 6 månader.

En annan sak som hänt under året är att jag sagt upp kontakten med min mamma. Jag ville att hon skulle kunna respektera mig och mina val i livet utan att trakassera allt i minsta detalj. Jag kände att jag mår mer dåligt av att ha en osund kontakt med henne än att inte ha kontakt alls. Så fram tills de att hon skulle börja må bättre och inse hur hennes beteende påverkar oss andra så vill jag inte ha kontakt. Jag kände även att detta gnagde i mig och det blev en ständig oro som varken var bra för mitt eller Dikes försök att skaffa barn heller.
Jag sa upp kontakten med henne i höstas och har mått mycket bättre psykiskt. Jag har inte haft den ständiga oron av alla sms som kommer med elaka texter osv.

När jag avslutat dessa 2 "relationer" så kände jag att jag mådde mycket bättre, jag blev gladare, jag fick nytt jobb, flera nya jobb som jag var UPPSKATTAD på. En enorm skillnad sedan tidigare.
Och då hände det, efter undersökningar och förberedelser inför IVF så hände det.
4 dagar innan planerad IVF så tog jag ett test. Ett test som visat negativt månad efter månad, men som denna gång var positivt! 

Så oerhört lycklig, vi kunde inte riktigt förstå att det faktiskt var sant. Tårarna sprutade och äntligen kändes det som om livet tar en ny vändning. 

I julas så berättade vi för de närmaste släktingarna den glada nyheten, jag ville även berätta för min mamma om än vi inte hade kontakt. Jag skrev ett mms med en bild på min katt i tomteluva och önskade henne en god jul. Fick så fruktansvärda sms tillbaka och kände då att jag ångrade att jag önskade henne god jul. Jag ville då inte heller träffa henne så jag valde att berätta via sms att vi väntade barn. Jag hade inga höga förhoppningar på något lyriskt grattis men man vill ju som det iallafall inombords. 

Hon svarade med att hon skulle ta livet av sig. Att vi nästan dödat henne. Att hon sedan skulle leva för att försöka vända barnbarnet mot mig, muta med ditt och datt.. 

Jag fick en chock och blev så fruktansvärt ledsen på hur hon svarat. 

Jag slutade svara, jag orkade inte.. detta är något som ska vara glatt och lyckligt och jag orkar inte med hennes nedtryckande. Allt ska alltid handla om henne. Och hon tål inte att uppmärksamheten inte är hennes. Jag vet att det är pga hennes sjukdom och att hon inte kan inse allt själv men man blir endå ledsen. 

Nu i dagarna så har hon skrivit hemska saker och smutskastar mig på facebook, jag och familjen vet att allt inte är så och jag kan bara hoppas att alla andra också vet det.
När hon berättade idag att vi nu väntade barn kände jag att glaset svämmade över. 

Jag ringde henne, men fick inget svar - som jag anade. Jag lämnade henne ett röstmeddelande och hoppades hon kände sig nöjd nu när hon fått berätta det som var vårt att berätta, och att om hon fortsätter såhär kommer jag göra en polisanmälan. Att skriva så mycket skit på offentliga sidor förstår jag inte vitsen med, att hänga ut familj och vänner och alla som kommer i hennes väg med att skriva namn osv.. och hotet om att "vända" barnbarnet mot mig/oss.. vem säger så till sitt barn som väntar sitt första barn?

Jag hade önskat att vi kunde ha en sund kontakt men så verkar inte fallet vara.   

Det kändes skönt att skriva av sig här, här där inte hela världen går in och kollar, här där jag får skriva mitt, där jag kan andas. 

Nu när jag lättat på mina känslor och gråtit floder medans jag skrivit (känslomässig deluxe just nu) så ska jag gå och vila en stund. Hinna läsa igenom alla gratulationer som vibrerat i min telefon nu medans jag suttit och skrivit, var till och med tvungen att ta av mig smartklockan då den vibrerade så mycket. Blev så stressad.. haha..

Tack alla som gratulerat oss det känns så enormt roligt! 

Ha de bra!
Kram

Tezz