!Sommarbebis!

Som vi längtar!

I sommar kommer vår efterlängtade skatt!
Än vet vi inte om du är en tös eller pöjk. Vill vi veta?
Vi får se hur de fortlöper om vi vill veta eller inte.
Egentligen så var planen att berätta på sociala medier lite längre fram men eftersom min mamma inte kunde hålla tyst och skrev det i sitt inlägg flera gånger om på facebook så kände vi att vi ville berätta det själva innan ALLA fått veta det av henne.

Det känns helt fantastiskt att vara gravid, än så länge ska jag väl säga. Inget illamående och ingen extrem värk som jag haft tidigare. Det är helt otroligt att få slippa endometriosbesvären!
Vi går in i vecka 16 på på söndag så nu är det inte så länge kvar till rutinultraljudet, även om vi redan sett dig på ett ultraljud i vecka 7-8. Ditt hjärta tickade så fort.

Det känns fantastiskt att det gick vägen på sista försöket innan vi skulle påbörja IVF. Bara 4 dagar innan så fick vi veta att de gått vägen. Så efter allt slit och efter hur jag mått senaste året med klimakteriebehandlingar och operationer så lyckades det äntligen. Känns helt fantastiskt då chanserna inte alls var stora. 

2018 har verkligen blivit en vända säcken upp och ner.
Jag sa upp mig efter 9 år på mitt dåvarande jobb för att de vägrade anpassa schemat då jag blev sjuk pga att vi ville ha barn. Eftersom jag har endometrios så innebär det att jag måste ha hormonell-behandling för att inte vara sjuk, men så länge jag har det så går det inte skaffa barn. Därför är min enda chans att kunna bli gravid är att vara utan behandling och med min endometrios är det verkligen inte ett bra alternativ så IVF var inplanerat efter 6 månader utan behandling. Läkarna  utfärdade intyg om att jag har korttidsfrånvaro vilket betyder att arbetsgivaren får betalt från första dagen då jag är sjuk och att jag inte behöver 1:a dagsintyg. Arbetsgivaren fortsatte kräva 1 dags intyg och vägrade skriva på så jag kunde skicka in papprena så arbetsgivaren skulle få betalt från första dagen.
Aldrig känt mig så diskriminerad som jag gjort då. Behövt lämna tusentals sjukintyg och specialist utlåtanden och de vägrade att vara tillmötesgående. Fick genomgå en rehabprocess via arbetet och där visade det även att om en schemaförskjutning skulle göras kunde jag jobba 100%. Men de vägrade.. Det framkom även att jag blivit utsatt för sexuella trakasserier på jobbet och att dom även försökt "sopa" dom under mattan. 

Nåväl jag fick äntligen ett avslut från arbetet, kändes jättetråkigt då jag verkligen älskade mitt jobb. Men man ska inte behöva bli behandlad hur som helst. Hade önskat att jag orkat driva vidare diskrimineringsärendet men jag orkade verkligen inte gråta varje dag i ytterligare 6 månader.

En annan sak som hänt under året är att jag sagt upp kontakten med min mamma. Jag ville att hon skulle kunna respektera mig och mina val i livet utan att trakassera allt i minsta detalj. Jag kände att jag mår mer dåligt av att ha en osund kontakt med henne än att inte ha kontakt alls. Så fram tills de att hon skulle börja må bättre och inse hur hennes beteende påverkar oss andra så vill jag inte ha kontakt. Jag kände även att detta gnagde i mig och det blev en ständig oro som varken var bra för mitt eller Dikes försök att skaffa barn heller.
Jag sa upp kontakten med henne i höstas och har mått mycket bättre psykiskt. Jag har inte haft den ständiga oron av alla sms som kommer med elaka texter osv.

När jag avslutat dessa 2 "relationer" så kände jag att jag mådde mycket bättre, jag blev gladare, jag fick nytt jobb, flera nya jobb som jag var UPPSKATTAD på. En enorm skillnad sedan tidigare.
Och då hände det, efter undersökningar och förberedelser inför IVF så hände det.
4 dagar innan planerad IVF så tog jag ett test. Ett test som visat negativt månad efter månad, men som denna gång var positivt! 

Så oerhört lycklig, vi kunde inte riktigt förstå att det faktiskt var sant. Tårarna sprutade och äntligen kändes det som om livet tar en ny vändning. 

I julas så berättade vi för de närmaste släktingarna den glada nyheten, jag ville även berätta för min mamma om än vi inte hade kontakt. Jag skrev ett mms med en bild på min katt i tomteluva och önskade henne en god jul. Fick så fruktansvärda sms tillbaka och kände då att jag ångrade att jag önskade henne god jul. Jag ville då inte heller träffa henne så jag valde att berätta via sms att vi väntade barn. Jag hade inga höga förhoppningar på något lyriskt grattis men man vill ju som det iallafall inombords. 

Hon svarade med att hon skulle ta livet av sig. Att vi nästan dödat henne. Att hon sedan skulle leva för att försöka vända barnbarnet mot mig, muta med ditt och datt.. 

Jag fick en chock och blev så fruktansvärt ledsen på hur hon svarat. 

Jag slutade svara, jag orkade inte.. detta är något som ska vara glatt och lyckligt och jag orkar inte med hennes nedtryckande. Allt ska alltid handla om henne. Och hon tål inte att uppmärksamheten inte är hennes. Jag vet att det är pga hennes sjukdom och att hon inte kan inse allt själv men man blir endå ledsen. 

Nu i dagarna så har hon skrivit hemska saker och smutskastar mig på facebook, jag och familjen vet att allt inte är så och jag kan bara hoppas att alla andra också vet det.
När hon berättade idag att vi nu väntade barn kände jag att glaset svämmade över. 

Jag ringde henne, men fick inget svar - som jag anade. Jag lämnade henne ett röstmeddelande och hoppades hon kände sig nöjd nu när hon fått berätta det som var vårt att berätta, och att om hon fortsätter såhär kommer jag göra en polisanmälan. Att skriva så mycket skit på offentliga sidor förstår jag inte vitsen med, att hänga ut familj och vänner och alla som kommer i hennes väg med att skriva namn osv.. och hotet om att "vända" barnbarnet mot mig/oss.. vem säger så till sitt barn som väntar sitt första barn?

Jag hade önskat att vi kunde ha en sund kontakt men så verkar inte fallet vara.   

Det kändes skönt att skriva av sig här, här där inte hela världen går in och kollar, här där jag får skriva mitt, där jag kan andas. 

Nu när jag lättat på mina känslor och gråtit floder medans jag skrivit (känslomässig deluxe just nu) så ska jag gå och vila en stund. Hinna läsa igenom alla gratulationer som vibrerat i min telefon nu medans jag suttit och skrivit, var till och med tvungen att ta av mig smartklockan då den vibrerade så mycket. Blev så stressad.. haha..

Tack alla som gratulerat oss det känns så enormt roligt! 

Ha de bra!
Kram

Tezz