tisdag 28 november 2017

Dumma vecka...

Denna vecka har inte startat på bästa sätt och jag känner bara att jag vill stoppa huvudet i sanden resten av veckan.. 




Idag har jag varit till sunderby sjukhus och träffat den tredje personen där innan vi får igång en handlingsplan. Är inskriven på smärtrehab. Har träffat läkaren och fysioterapeuten och idag var det psykologen.. Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. känner att den enda som var vettig av dom tre var fysioterapeuten.. Läkaren tyckte mest att jag skulle lära mig leva med smärtorna.. de smärtorna som gör att jag ligger dubbelvikt och profylaxandas osv.. Hon menade att de skulle sluta göra ont om jag tänker flera gånger "det gör inte ont, det gör inte ont".. Blev riktigt arg när hon sa så.. och sa att jag verkligen inte, jag vägrar att bara ha de som behandling.. herregud.. 
Psykologen idag verkade till en början som att hon hade en plan osv.. men mer in i samtalet så kände jag bara hur frustrerad jag blev på hennes handlingssätt.. jag fick sitta tyst massor och när man frågade nått så fick man inte nå vettigt svar.. till slut blev jag irriterad å sa: är de nå mer!? 
Avslutningsvis så väntar jag nu på att alla dom 3 ska koppla ihop sig och göra upp nån handlingsplan. Hur vet jag inte..

Här på bloggen kan jag få andas.. här kan jag skriva precis vad jag vill om mitt liv..

Jag lever lite i en ond cirkel just nu.. 
All min ork och energi går åt till att jobba 75% efter jobbet krashar jag totalt.. jag orkar varken laga mat eller ta hand om mig själv.. Jag har ont och är trött.. Somnar men sover jättedåligt pga. värk och att jag är så stressad i drömmarna.. Jag kan vakna av att jag gråter och har hjärtklappningar för att jag blir stressad av mina drömmar.. 
Jag får aldrig någon återhämtning.. vilket jag behöver för att jag ska kunna bli frisk.. 
Enligt mina läkare ska jag inte jobba 75% eftersom jag inte klarar av det och att ta hand om mig själv.. men jag har inget val.. om jag inte jobbar 75% får jag ingen mat på bordet.. Är jag sjukskriven får jag ingen sjukpenning från försäkringskassan för de tycker att jag är en frisk 25 åring.
Jag förstår inte hur en läkare som aldrig träffat mig kan besluta att jag mår bra nog.. jag är ju sjukskriven av en anledning.. 

Jag är inte en frisk 25-åring.. jag är en sjukt nedtrampad och utmattad, nedstämd 25 åring som går igenom klimakteriet.. hur kul är det som 25 åring!? 
Mina fötter är svällda som ballonger och varje steg jag tar känns som tusen nålar under fötterna.. Får använda stödstumpor som gamlingar har och näsan börjar blöda stup i kvarten.. 
Mina inre organ känns som att dom stänger av.. Kramper i magen och strålningar ner i benen pga endometriosen på ligamenten. Huvudvärk och sprutor för tusenlappar.. Mediciner i högar och endå blir saker inte bättre.. 
Känslan av att aldrig kunna ta en paus, ta de lugnt ökar min stress hela tiden.. 
Folk runt om som inte respekterar ens privatliv och pratar jobb med en när jag har min lilla lilla tid då jag handlar/försöker sova/inte är på jobbet tid.. Jag har så svårt att koppla bort jobbet och kommer nån då och säger nått ja då får jag börja om från början.. 

Nu är det så himla tur att jag har de jobb jag har, för utan alla barnen hade jag inte orkat en enda dag till såhär.. 
Det är dom som ger mig livsglädjen när man ser deras framsteg och hur glada de blir när de lär sig saker. Barn är underbara.. 
Och jag kommer kanske aldrig kunna få egna....

----

Har funderat på detta idag:
Om man kommer överens med någon om någonting som båda tycker är okej.. då går man väl inte och klagar och gnäller om det bakom den andras rygg? 

---

Endometriosen träffar aldrig fel... 

Nu bölar jag och jag vet inte om jag riktigt fick med allt som jag ville i detta inlägg.. hoppas det endå är läsbart, orkar inte läsa igenom det så ursäktar mina stavfel och ev. meningsbyggnader.. 

Ha de bra!
Kram
Tezz

fredag 17 november 2017

Idag kände jag bara för att skriva något.. Men jag vet inte riktigt vad ännu.. 
Brukar ju lösa sig efter en stund.. 
Jag har haft massor med drömmar de senaste nätterna som stressar mig.. Det räcker med all stress i vardagen just nu.. det börjar liksom svämma över nu när man inte ens kan sova utan att man stressar i drömmarna.. Jag hatar verkligen hur folk bara säger: SLUTA STRESSA.. det funkar inte så, förstå det bara.. Har du inget annat tips behöver du inte säga det, jag är väldigt säker på att jag inte är ensam som tycker så om det.. 

Jag är en person som överprestrerar.. jag känner att jag alltid måste göra allt ordentligt och inte halvdant.. Som behöver ha koll på saker och ting och är van att höra att man är duktig.. 
Jag skulle göra vad som helst för att slippa ha det över axlarna.. att alla förväntar sig att man ska göra bra ifrån sig och alltid ställer upp.. Visst vill jag alltid ställa upp men.. För dig som enskild person kanske det känns som en liten enkel sak du ber mig om.. men när det är 50 st som ber om en liten sak var blir de ganska mycket.. och eftersom det är "småsaker" så känns det så dumt att säga nej att jag inte kan eller orkar.. för då blir det istället en "konflikt" för att jag inte orkar och måste då förklara mig vilket blir ännu mer jobbigt..

Jag är så slut just nu och jag försöker koppla bort jobb när jag inte är på jobbet så jag ska ha någon möjlighet att kunna återhämta mig.. 
I dagens läge accepterar folk inte ens privatliv.. man får frågor rörande jobbet en lördagkväll kl 01:53.. eller söndag 09.14..
Om jag väljer att inte svara blir personerna "irriterade" eftersom de ser att jag sett meddelandet men inte svarar, och skickar mer meddelanden eller ringer. LÄGG AV! 
Handlar din fråga om LIV & DÖD? funderar jag många gånger eftersom man kan ha samtal och sms och meddelanden på messenger av samma person inom loppet av 10 minuter.. Och då var bara frågan t. ex. vilken tid börjar simträningen nästa vecka!?
Hallå... ?
Bete er..

Avbrutet inlägg...