Andas ut, detta är mitt sätt att hantera stress, ångest.. skriva.

Sista dagarna har känts så jobbiga, har ju varit på utbildning hela veckan i Luleå på LTU.
Visst är de kul att träffa alla men jag känner att jag blir såå slut, varje dag har jag krashat i soffan när jag kommit hem, så trött i huvudet av all information och allt man måste "vara trevlig" mot varandra, har inget emot att vara trevlig men när man är van att vistas i en miljö med människor som vet hur man är är de så skönt att bara kunna glida ner i en stol och vara utan att det är konstigt.
Det är så mycket som är spänt och man kan inte riktigt vara sig själv, man måste som småförklara varför man gör si eller så.. 

Sista dagen hade jag så ont i kroppen, eftersom pendlingen, det jag åker bil gör mycket i min värk. Hade strålningar ut i benen så var jobbigt att röra mig, det blir ju till en del påfrestande på psyket också.. Ville inget annat än hem, kände hur tårarna och panikångesten trängde fram i vissa situationer, lyckades hålla tillbaka den som tur var, för jag hade inte möjligheten att gå därifrån.
Känns som om verkligen huvudet fylls med vatten och temperaturen plötsligt blir skyhög klumpen i halsen och ja.. skulle kunna beskriva så mycket men känner hur de börjar krypa i kroppen så vill inte skriva mer om det.



Det är omöjligt för någon att säga "jag vet hur de känns" "de löser sig" osv. utan att ha varit med om det själv. Man märker verkligen på människor när man pratar med dem om de har förståelse för sådant eller om de bara är "ytliga".

I måndags lyssnade vi på en sån bra föreläsning, det var en polis som kom och berättade om barn som kan bli utsatta i traumatiska situationer och hur de kan visa sig.
Jag blev så berörd att tårarna trängde, jag kände nämligen igen mig själv. alla har inte haft en lätt barndom, så är det bara. De man tror är de snällaste människorna kanske inte är det osv.
Efter föreläsningen gick jag fram och pratade med föreläsaren, och berättade att det är så otroligt viktigt ämne de tar upp och att jag uppskattade det så mycket.
Ingen upptäckte mig när jag mådde som värst när jag var liten, jag var den som presterade bra och  gjorde allt för att bli klar med allt. Jag hade svårt att prata inför klassen och läraren för att jag var rädd att säga fel, misslyckas. Gång på gång togs de upp på utvecklingssamtalen/kvartsamtalen.. men det hände inget mer än att vi skrev att jag ska försöka prata mer.
Hur skulle jag våga säga något, jag visste inte vad det var som var felet. Nu i äldre dagar så VET jag exakt vad som har format mig och gjort mig till den jag är idag.
Om någon bara sett mig, var vad jag önskade många gånger.

PTSD - En del av föreläsningen.

Varför jag gör det jag gör idag är enkelt, jag vill förebygga att personer hamnar i liknande situationer och bygga upp förtroenden, självkänsla och hjälpa dem vara stolta över sig själva.

  

Nu tänker jag inte skriva så mycket mer än att jag ska göra en elbehandling så jag har mindre värk som strålar ut i benen, vill även tacka några personer som betyder mycket för mig och de är min farmor, pappa, syster, Dike & alla djuren. Min familj! Älskar er!
Sedan har jag ett par unika vänner jag inte skulle klara mig utan som alltid finns där med otaligt många svar och alltid får en på gott humör, ni vet vem ni är!

Ha de bra! 

Kram
Tezz

Äntligen har vi internet!

Ja, äntligen kan man säga.. sjukt jobbigt att vara utan internet.. Har inte kunnat bloggat så mycket som jag velat då jag tycker det är besvärligt att göra det via telefon.. bilder blir inte där man vill och blablabla... :)

Känns skönt att börja få ordning på allting, renovering uppe är klart och sedan blir det en lång paus innan vi börjar med nästa största renoveringsprojekt.. Kommer nog ha lite smått o gått som jag själv ska försöka hinna med..
Bl.a.
* Måla & klä om gamla stolar.
* Måla lite dörrar & fönster.
* Loppis förberedning.
* Pimpa lite loppisgrejer.
* Måla tavlor.
* Ev. figurmåla Plexus rum (ovanför halvpanel).
* Fotovägg.
* LP-Vägg.

Sen är det sjukt mycket mer som jag ska göra men det här är lite av det.. skönt att ha skrivit ner det..



En annan sak.. Jag funderar på ta tag i och tatuera en del av den stora jag tänkt göra! Funderat på detta sen jag gick estet.. Och nu efter 6 års betänketid har jag nog bestämt mig för att det är dags.. Får väl se inom ett par veckor eller nån månad om det händer nått.. Vill verkligen, vad och var får ni se sen!
En kompis berättade att en karl kommit fram till henne och sagt, tänk på hur du kommer se ut som gammal, tänk så skrynkliga tatueringarna kommer att vara osv.. Hon har ett gäng tatueringar och alla är riktigt fina! Det hon svarade gjorde mig glad, - Jag lever nu och jag vill ha min kropp fin nu inte när jag är gammal för vem är snygg då endå.. (Nå i den stilen sa hon till mig.)

Det är så sant, man blir inte precis snyggare då rynkorna börjar komma, men varför kan man inte ha tatueringar för det, man blir ju som en gammal bok, alla de där tatueringarna är minnen från vem man är och vad man tycker om. Jag tycker det är sjukt tråkigt folk som säger att man förstör kroppen och dylikt.. Det är inte eran kropp det är inte ni som lever i den. Alla är olika.

Jag gjorde en liten tatuering bakom örat för några år sedan, väldigt diskret och dylikt men endå så fick jag några kommentarer om att jag förstört och åh tänk om jag ångrar mig osv..
Då man har sjukt dåligt självförtroende och dylikt är det inte kul om någon säger så till en, när man gjort någon som man själv är stolt över så kommer det någon som bara ordbajsar ner en.. Sjukt respektlöst om jag får säga de själv..  Sen om man BER om deras åsikt är det ju en annan sak!



Aja vidare från det.

Bilen gormar.. Men ska nog fixas inom kort har en kompis som är duktig på sånt där, själv kan man inte ett dugg.. Vet var man öppnar motorhuven men sen är det inte mycket mer.. haha..

Skulle ha jobbat i helgen egentligen men sjukskrev mig.. Kände mig inte på topp.. Var ganska nere och steg upp tidigt för att hinna till vårdcentral för att träffa både läkare och kurator. Sedan blev det jobb.. Ett tag..
Stod i kassan och surrade med chefen och sa att jag nog inte orkade vara hela dagen, jag skulle jobba och se hur mycket jag orkade.. Då ropar en kollega i kassan: VA!!? Ska du ta ledigt!!? 

Jag svarade att jag mår inte så bra.
-ÅÅÅÅÅH!jag HATAR HELGERNA alla tar bara ledigt!!!!!!!!!!!!!!!!!
"Skrek" min kollega..

Jag blir då ledsen och går ut i badet, kämpar mot tårarna som tränger bakom ögonlocken men håller igen medans jag passerar ett gäng badgäster som sitter i bubbelpoolen och drar ett fejkleende när jag går förbi. Tittar upp mot vildforsen där en kollega står, berättar att jag inte kommer jobba hela dagen. Och vad som just hände och där spricker tårarna..
(Tog väldigt illa upp eftersom om jag tar ledigt på helgen verkar det vara jag som gör att helgerna är så pass hemska.. för de är bara vikarier hit o dit tydligen.)
Nu tog jag ju inte ledigt utan sjukskrev mig!!!

Madde kommer ut till mig som satt i kassan och hörde allt, hon såg även att jag blev ledsen och tog illa upp.. Kommer ut och ger mig en välbehövlig kram, vi pratar lite sen går hon in..
Börjar lugna ner mig och går iväg för att spola i duschrummet.. ni vet ludd o sånt som blir så äckligt på golvet.. Chefen kommer ut innan jag hunnit iväg och frågar om det verkligen är bra att åka hem!? Jag svarar bara snabbt att jag känner mig "trygg" där och ingen kan göra påhopp eller liknande, sen även att jag mådde nog pissigt innan och detta var droppen av vad jag klarade av idag. Går iväg för att spola.. sedan är det personalmöte och kollagan som sa allt de där verkar totalt obrydd och sådant.. Drar på fejkleendet som ingen verkar se skillnad på om det är fejk eller riktigt och står ut med hela mötet. Sedan åker jag hem..



Ursäkta för ett jobbigt & långt och tråkigt inlägg men ville skriva av mig lite, dock lyckas man aldrig beskriva nog bra om hur allt gått till men men..!

Ha de bra!
Kram
Tezz

Morgondagen..

Imorgon fyller man år.. Hela 22 år blir man.. Kändes som man nyss blev 20 typ..
Har inte riktigt fattat att jag fyller år än.. upptäckte det i fredags att jag fyller år på en vecka.. Sjukt så fort tiden går, och det känns inte så kul o fylla år heller för den delen..
Förra året var det inte heller någon bra födelsedag, firade den i princip själv..



Gruvar mig för morgondagen, dock inte för att jag fyller år utan för att jag ska till läkaren imorgon bitti..
Tänkte åka i tisdags men klarade inte det, tänkte vänta tills jag pratat med min kurator på onsdagen och höra vad hon tycker.. Sedan så blev det inte på torsdagsmorgon så tänkte att de tar jag då jag slutar.. Åkte dit efter jag gruvat mig för det massor.. Då kommer jag dit och säger att jag måste få träffa MIN läkare.. På hemsidan och på tavlan i väntrummet stod det att hon skulle vara i tjänst också.. Då säger hon att jag inte kan få träffa henne, jag har ingen bokad tid.. Frågar lite försiktigt om det inte är öppen mottagning.. Har ju liksom kommit dit förut som jag gjorde nu och fått träffa min läkare..
Jag skulle få träffa en Roger men jag skulle först bara få träffa en sjuksköterska. Trots att jag sa att jag vill träffa en LÄKARE..
Med gråten i halsen och ångest till tusen så ställde jag mig upp och gick.. Halvsprang till bilen och där brast det.. Panikångest.
Hon som satt där tog emot mig på ett så pass dåligt sätt.. Fattar inte att de som ska ta emot människor som har det svårt/är sjuka kan betee sig så.. jag hoppas hon verkligen såg hur illa & upprörd jag blev.

Haft så sjukt ont i magen, svullen, och illamående idag.. Klarade inte av att vara med på de första simundervisningarna, tur man har snälla kollegor som ställer upp då man mår illa.
Befarar typ magsår eller något sådant.. Har ju haft det förut så är ju inte omöjligt.. speciellt jag som är så pass stressad just nu..

Är så sjukt trött, somnar typ överallt hela tiden..
Ska sno en puss & kram av hjärtat som sitter vid datan och lägga mig..

Princesstårta imorgon efter jobbet hoppas jag!

Ha de bra!
Kram
Tezz

Harads

Sitter i vid köksbordet i Harads och skriver ett par rader på datorn, har just kollat igenom en del bilder som jag tagit, tänkt ta och framkalla en del bilder snart.

Har inte haft ork att skriva på en vecka nu.. men ni som varit in och läst tidigare kanske förstår varför..



I helgen ska jag måla, att måla gör mig verkligen gott i själen.. Att stänga in sig i garaget med hög musik och precisionsmålning.. Förra helgen gick jag ut och började måla vid 12 och slutade vid ca 24.. Sedan lika på söndagen typ.. Lär väl bli så i helgen också..
Kanske lägger upp lite bilder då allt är klart sen..

Slit & målarkläder, Musikgymnasiet tröjan fick äntligen ett bra användningsområde..
Så sjukt glad att det är över (de 3 åren på estet).. Sång är väl det enda man saknar & en del lärare!

Veckan har varit sådär. Måndagen-onsdag kändes riktigt tunga med ett par panikattacker både på jobbet och efteråt..
Haft en hel del mardrömmar som varit riktigt jobbiga, vaknat i gråt och mått dåligt i dagar av att tänka på dem.. Sjukt jobbigt vad hjärnan ska hitta på då man sover..

Sedan torsdag & fredag var lite bättre men känns endå sådär.. Frågade än en gång om det skulle gå att få jobba på en annan rad då den är ledig men det passade inte.. vilket suger, då jag trivs mycket bättre på den raden, både för att jag jobbat på den innan och för att jag får jobba med några jag tycker om extra mycket, nog för att jag tycker om alla men man har ju de som är nära och de som i princip bor i ens själ..

Den 28 Maj ska vi börja på skift, det har blivit lovat att allt ska vara klart för öppning av motionsbassängen då..
Sedan var det någon dag innan midsommar som det var siktat på att vara klart i äventyret.. Hoppas verkligen att det håller..

Nu ska jag bara vara och hoppas på att man kan slappna av lite i helgen.

Ha de bra!
Kram
Tezz

Utmattad

Känner hur orken verkligt tryter. Orkar typ ingenting..
Idag är det onsdag, är det inte helg snart?

Frågade Madde om hon ville göra mig sällskap och hitta på nå idag, kände att jag behövde ut och få skratta med någon, och då är en av de bästa Madde.
Vi tog våran "veckliga" onsdagsdag.. det har liksom bara blivit så att vi umgås på onsdagar.. Åker på pingstkyrkan, köper en dricka på godisarenan, åker runt i bilen och sedan åker vi till någon av oss och pratar lite och sätter på tvn, alltid ett köksprogram på tvn då.. :)

Idag så fyndade jag på pingstkyrkan, den affären kan verkligen få en att tänka på annat, så mycket folk och så mycket saker på samma gång.. Hjärnan hinner inte med utan har fullt upp med alla intryck..

Aja, som sagt jag fyndade.. Jag lyckas alltid komma ifrån vad jag egentligen ska skriva..
Det första jag hittade var 2 st spotlights som får bli de nya lamporna i hallen.. För 50:-/st.
Såg helt nya ut också så blev ett riktigt bra kap enligt mig..
Sedan hittade jag en morsdagspresent! Det kan jag dock inte säga då en mor läser min blogg ibland. :)
Hittade ett par krukor, ska ju plantera min ananas snart, så fort jag ätit upp den typ.. På något år ska det tydligen kunna bli en ny igen, så varför inte testa..
En gammaldags nyckel hittade jag också, jag och nycklar alltså.. Älskar sånt.. :)
En stor vas, som jag hoppas att få fylla med en vacker bukett rosor någon gång! Hihi :] <3
Ska köpa nå plastblommor att sätta i där sedan när jag hittar något jag tycker om.

Sist och i princip minst hittade jag något som jag ska ta med till Harads i helgen.
En liten porslins svan som jag ska sätta något ljus i eller liknande.
Svanen ska jag ta till Hanna, ni som läst mitt inlägg "Vi fick låna en ängel.." vet varför det just blev en svan. <3
Ska ta mod till mig och gå förbi olycksplatsen.
Känner att jag vill tända ännu ett ljus för dig.

De frågar på jobbet när jag ska komma tillbaka, känns tungt att veta att de frågar hela tiden, det liksom bygger upp en inre stress, att jag måste hinna bli frisk till imorgon och imorgon osv.. Jag hinner aldrig slappna av från stressen riktigt.

Var ju dit igår och gjorde formgjutna öronproppar, och de frågade då när jag kommer tillbaka, jag sa att jag inte vet, och då svarar en. Ja, men då ses vi nu i veckan..
Jag visste att jag inte skulle ha åkt dit, men jag behöver ju också de där förbaskade propparna.. Gruvade mig verkligen att berätta vad som hänt.. berättade en del men kämpade verkligen att hålla tillbaka tårarna..

Var och pratade med en person på vårdcentralen idag, kändes skönt att få prata med någon man inte känner.. Att få berätta allt utan att bli dömd eller att bli ifrågasatt..
Inte bara för det som hänt utan för att man inte mår så bra över hur det är på arbetsplats och för att jag är så himla stressad och behöver hjälp med det. Det är inte lätt att "bara sluta stressa."

Varför är det så? Varför dömer folk?

Jag önskar jag kunde vara tillbaka på jobbet och inte tycka allt är så himla jobbigt.. Att någon kan lyssna på mig och faktisk respektera mig för den jag faktiskt är..

Nu blev det här inlägget inte som jag hade planerat riktigt.. Det blev mer sorgset än tänkt..
Så blir det ofta när jag skriver, jag kan aldrig bestämma mig före vad jag ska skriva. Utan när jag sätter mig här och fingrarna springer över tangenterna så blir det som det blir.. Allt jag tänker på kommer ut genom fingrarna och in i datorn på en gång.. Jag behöver knappt fundera hur jag ska formulera saker, det faller sig som naturligt. Dock inte allt måste jag väl tillägga men det mesta iallafall..
Nu måste jag avsluta innan det här inlägget är 100 mil långt..

Avslutar med ett par bilder från 30 april..

En presenning full med gräs, löv, barr och sånt... Gissa vem som älskade det?

Jo, PLEXUS!

Göra gångar och åla sig var en riktig höjdare.

Påpälsad i det inte så varma valborgsvädret. :)

Ha de bra!
Kram
Tezz

Fotografier

Sitter här och klickar på datorn, fixar bilder & fotografier som jag tagit senaste månaderna, sjukt mycket är det att gå igenom, men det håller tankarna på plats ett tag iallfall..

Varit hemma från jobbet idag & igår. Känner att jag inte orkar träffa alla barnen på jobbet ännu, inte efter det som hänt. Brister bara i gråt. Alla är ju som i samma ålder..
Tog en lång promenad igår, först förbi jobbet och berätta att jag inte klarar av att ha simundervisning för tillfället så jag sjukskrev mig.
Skulle berätta kort vad som hänt, men jag han bara tänka på det så brast de.. Tårarna föll efter kinderna och alla frågade men vad har hänt..
Jag sa bara att en släkting gått bort och jag orkade inte vara där just då.
Sedan gick jag runt träsket som är där, mot supermarket, ner efter vattnet mot djurmagazinet, förbi korsningen och mot godisarenan, upp vid korsningen vid väktarskolan och sedan mot rondellen Garnis, sedan vidare mot dollarhållet och hem till Garnisonsgatan..

Ska dit en sväng alldeles strax, alldeles nu, för nu gick larmet "Börja Gå" ska göra formgjutna proppar till öronen.. Sen blir det att gå lite, också för att hålla tankarna i schack..

Här är en bild av 120 st som jag tog på brasan i Bjässand, 30 April 2014..



Nu ska jag kila..
Ha de bra!
Kram
Tezz