Idag kände jag bara för att skriva något.. Men jag vet inte riktigt vad ännu.. 

Brukar ju lösa sig efter en stund.. 

Jag har haft massor med drömmar de senaste nätterna som stressar mig.. Det räcker med all stress i vardagen just nu.. det börjar liksom svämma över nu när man inte ens kan sova utan att man stressar i drömmarna.. Jag hatar verkligen hur folk bara säger: SLUTA STRESSA.. det funkar inte så, förstå det bara.. Har du inget annat tips behöver du inte säga det, jag är väldigt säker på att jag inte är ensam som tycker så om det.. 

Jag är en person som överprestrerar.. jag känner att jag alltid måste göra allt ordentligt och inte halvdant.. Som behöver ha koll på saker och ting och är van att höra att man är duktig.. 

Jag skulle göra vad som helst för att slippa ha det över axlarna.. att alla förväntar sig att man ska göra bra ifrån sig och alltid ställer upp.. Visst vill jag alltid ställa upp men.. För dig som enskild person kanske det känns som en liten enkel sak du ber mig om.. men när det är 50 st som ber om en liten sak var blir de ganska mycket.. och eftersom det är "småsaker" så känns det så dumt att säga nej att jag inte kan eller orkar.. för då blir det istället en "konflikt" för att jag inte orkar och måste då förklara mig vilket blir ännu mer jobbigt..

Jag är så slut just nu och jag försöker koppla bort jobb när jag inte är på jobbet så jag ska ha någon möjlighet att kunna återhämta mig.. 

I dagens läge accepterar folk inte ens privatliv.. man får frågor rörande jobbet en lördagkväll kl 01:53.. eller söndag 09.14..
Om jag väljer att inte svara blir personerna "irriterade" eftersom de ser att jag sett meddelandet men inte svarar, och skickar mer meddelanden eller ringer. LÄGG AV! 

Handlar din fråga om LIV & DÖD? funderar jag många gånger eftersom man kan ha samtal och sms och meddelanden på messenger av samma person inom loppet av 10 minuter.. Och då var bara frågan t. ex. vilken tid börjar simträningen nästa vecka!?

Hallå... ?

Bete er..

Avbrutet inlägg... 

Nattens överlevnad..

Vaknade kl 4:04 av världens hemskaste smärtor.. dessutom intrasslad i alla sladdar.. blev kliva upp å leta nån bättre värktablett, klistra om alla elektroder å gasen i botten.. lyckades somna om efter en stund iallafall.. vaknade nyligen med nästan lika mycket värk så blir nog behålla denna på hela dagen.. :/ 

Ogillar alla plåstermärken på magen............. hormonplåster som jag ska byta 2ggr i veckan å alltid sitta på. Snart är det dags för kemiskklimalterie spruta nr 2.. 😓 

Man har börjat känna sig lite "konstig" i humöret å kroppen men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är..

Nuvarande behandling:

*P-Piller Qlaira (skippa 2 första & 4 sista) 

*Mirena Hormonspiral 

*Östrogen plåster

*Enanton klimakterie

+smärtstillande

Det är nog inte så konstigt att man känner sig knasig med så mycket hormoner av olika slag i kroppen..

Nu ska jag sladda igång elektroderna och försöka måla lite på jobbet..

Ha de bra! 

Kram

Tezz

Overload

Overload.. ja det kan man verkligen säga att mitt huvud är just nu! 

Jag har inte skrivit här länge av diverse anledningar.. men nu känner jag att jag behöver skriva av mig litegrann.

Det är så mycket som har hänt på senaste.. Ser att det är drygt 1 år sedan jag skrev sist. Det året har bara varit skit kan jag säga.. 

I stora drag ska jag berätta vad som hänt..

*Kämpar med vården ang. min endometrios.

*Gjort en radikal operation av livmodertappen pga cellförändringar CIN3/Försteg till cancer.

*Lupus dog i mars.

*Plexus dog i maj.

*Försäkringskassan har avslagit min sjukpenning så har inte fått en krona sedan i april. (fortfarande inte en krona än idag. Kraftigt -Minus på kontot.)

*Peppers komplicerade förlossning & ofrivilliga sterilisering.
*Förlorade kattunge efter födseln (kejsarsnitt)

*Förlorade Socker 6 veckor gammal i en olycka.

*Träffar bara inkompetenta läkare/sköterskor.

*Vittnat till rattfylla. --> som ledde till mordhot.
*Skadegörelse --> "bensinbomb" i brevlåda.

*Akuten X-antal gånger för endometriosanfall.

Är så sjukt mycket och mitt huvud orkar inte mer.. 

Jag har sålt saker och gjort allt för att kunna betala alla räkningar, all ersättning för peppers ofrivilliga kastrering (miste avelshona) har gått till att betala räkningar istället för att kunna lägga det på en ny avelshona. 

SE*Tezzutopia's Fina Salt <

SE*Tezzutopia's Söta Socker Vila i frid <3

Att vara sjukskriven är inte lätt, önskar jag hade ett brutet ben eller liknande. Då ser folk att man är sjuk. Det gör dom inte när man inte har en sjukdom som är på insidan.

Om min sjukdom skulle synas så skulle jag se ut som om jag hade blivit slagen gul & blå.

Jag har inte bara min endometrios som gör att jag är sjuk utan också min depression/panik ångest.

Jag har gått för länge med saker som pressat mig från olika håll och stressat mig hela tiden och de gör att jag glömmer saker, inte kan koncentrera mig eller stanna i ett samtal om det är för mycket runt  kring eller att en person pratar för länge. 

Det jag tycker är mest jobbigt är minnet.. Att jag inte kommer ihåg något.. jag blir rädd för mig själv för att jag glömmer allt jag inte skriver ner.. det känns som jag blivit dement i förtid. Läkarna har förklarat att det inte är så och att de beror på stressen. 

Nu har jag i alla fall börjat jobba efter en periods sjukskrivning, den tiden minns jag inget ifrån mer än de värsta som har hänt och de var att Plexus & Lupus lämnade mig.

Jag har börjat jobba 50% med planering av simundervisning inför de vi ska öppna badet, jag har även hållt i lite information & demonstration om "Risker i & vid vatten" och "HLR-LABC" i integrationsprojektet jag är anställd inom.

Just nu känner jag att 50% är nog för mitt lilla huvud.. men det är för att det är så mycket saker runt ikring med min sjukdom osv..

En sak som stressat mig enormt är att jag "Måste" vara alla till lags.. Jag måste alltid svara alla för att dem inte ska bli sura eller liknande. Något som verkligen varit jobbigt och som jag fått kämpa med är att jag inte "behöver" vara kontaktbar dygnets alla tider. JAG BEHÖVER INTE JOBBA DYGNETS ALLA TIMMAR.

Jag har pratat med min kurator om detta som sagt att jag nu inte får det.. om jag någonsin ska bli bättre så måste jag sätta gränser. Och i detta fall hänvisa alla jobbrelaterade grejer till min jobbmail bland annat.. Hur logiskt är inte det egentligen? 

Men med dagens modernisering är alla så vana att få svar snabbt och enkelt så man tänker inte på andra saker än just de svar man vill åt. 

De "oskrivna reglerna" som fanns när man var liten och bara hade hemtelefon och inte fick ringa till någon efter 18-19 tiden eller före 9-10 dom "reglerna" finns inte längre. Jag själv har inte alltid tänkt på det men på senaste tiden så har jag börjat tänka mig för innan jag skriver till någon..

"Behöver jag veta detta exakt nu?"

"Kan det vänta till imorgon?"

"Skriv/ring till jobbmail/tel om de går."

Det är några frågor jag brukar ställa mig själv. Och det mesta kan faktiskt vänta.

Jag är jätteglad att så många vill börja simma och vara med på mina simskolor/träningar. Det är de bästa jag vet och det jag lägger min energi på att de ska bli så bra som möjligt även iår. Men det är verkligen jättejobbigt när det plingar i telefonen ALLA dygnets tider med meddelande privat och offentligt om när badhuset öppnar eller om de finns plats i nån simskola eller funderingar om kurser. 

Ibland kommer dom 5:36 på morgonen ibland mitt på dagen och ibland 23:46 på natten.

Jag känner ingen som jobbar dygnet runt så varför ska jag behöva göra det?

Jag kämpar så gott jag kan just nu.. och jag vågar knappt säga ifrån att jag inte orkar svara nu för att då är man en dålig människa eller nån som bara vill dra igång en diskussion osv..

Varför ska jag inte bara kunna bli respekterad för den jag är, för det jag klarar av..

Jag orkar inte. Och det har jag inte gjort på länge.. Det enda som håller igång mig nu om dagarna är kärleken till mina djur och tanken på alla glada barn jag snart kommer att få träffa..

Att skriva allt det här gör mig riktigt ledsen.. tårarna faller ner över tangenterna.. 

Jag kommer inte att gå in på alla punkterna som jag skrev ovan utan kanske går det en annan dag. var meningen jag skulle skriva om en helt annan punkt idag än den som jag skrev om nu.. Men det blir bara så när jag sätter mig ner.. fingrarna springer över tangenterna och vet vad jag ska skriva innan jag ens vet det själv. Det är därför det är så skönt att skriva av sig här.. Ingen avbryter mig innan jag berättat klart och jag ser inga dömande blickar framför mig och jag kan lätta på känslorna och sen gå vidare..

Nu ska jag lägga mig ner i sängen med världens busigaste kattunge, en pälskorv, en tokfia och mysmocko.. Bättre kan det inte bli och jag får bli älskad för den jag är utan krav <3

Nu har Salt klättrat upp på mitt huvud så han är gode less på att jag inte slutar skriva.. så nu avslutar jag och hoppas att jag inte behöver vakna av att huset brinner eller liknande.. 

Sov Gott! 

Ha de så bra de går tills ni läser här igen!

Kram

Tezz

Äntligen hittade jag!

Äntligen efter miljoner sökningar har jag äntligen hittat en bild som visar var mina nervskador ligger. Resten av alla lesioner och härdar har jag inte riktigt fått koll på men de kommer väl. Beställde min journal på internet och där fanns de rätta medicinska orden för att jag skulle hitta rätt! Inte lätt att leta i stora drag när man letar efter just sin egen del. 

Hittade även en bra sida som förklarade på många sett hur de är, klippte ut och klistrade in allt som stämmer in på mig, känns onödigt att ta med information som inte angår mig. Kan bara prata för hur sjukdomen känns för mig. 

Inte nog med att de tog 8 år att ge mig rätt diagnos så fick jag såsom många andra kvinnor ett gäng felaktiga diagnoser under dessa år som de nu fått ta bort ur systemet tack och lov. Skönt att veta att de inte var en del grejer som man var så orolig över..

Att 1 på 10 kvinnor har detta är helt sjukt, eftersom det talas så lite om det. Många tycker att man svamlar eller bara överdriver och vill ha uppmärksamhet när man pratar om att man har ont osv. 

Så är de verkligen inte, iallafall i mitt fall så har jag ofta ont varje dag, är helt tung från naveln och ner. Är en pina att ta sig längre sträckor ibland, men jag "ignorerar" ofta den vardagliga smärtan. 

Ni vet när man har förfryst fingrarna och sedan kommer in och värmer under vattnet, när de bara dunkar i fingrarna. Ungefär så känns det i mina höfter varje dag. 

När ni hör mig säga "åh så ont de gör" då gör det ont. Då strålar det ut i benen och ibland i ryggen och ofta kan jag inte gå utan att de hugger till i höfterna. Kan inte böja mig ner för då kommer huggen som på beställning. 

Många tror man tar medicin bara för att de är "fränt att ta starkare tabletter" eller "vill ha uppmärksamhet" men jag tar det för att jag vill kunna göra saker, jag vill kunna gå en promenad, kunna gå till jobbet och kliva upp ur sängen på morgonen. Kunna känna mig som vilken person som helst, även om de ofta inte alls tar bort all smärta. 

När man träffar folk och de frågar hur man mår tänker jag alltid.. ja de är väl som vanligt, värken håller i sig osv. Men jag svarar oftast: Jo men de är bra! 

Har provat säga nja de är väl inte så bra någon gång men man ser direkt på människorna hur de börjar skruva på sig, de har bara frågat en "artighetsfråga" utan att egentligen bry sig, de förväntar sig inget annat svar än: bra. Det stör mig.. 

Skippa att fråga om du inte bryr dig på riktigt för de sårar annars.

Nu blev de här långt och inte alls som jag tänkte, men så blir det ibland. Nedan ser ni de jag började att berätta om, hur min diagnos ser ut och hur den verkar. 

Lägger även in bilden på var jag lokaliserat mina ligament där alla nervskador uppkommit.

Djup endometrios (DIE) är lokaliserad djupare än 5 mm i vävnaderna, till exempel i septum rektovaginale, ligament såsom rotunda och sakrouterina. Dessa lesioner kan via aromatas producera eget östrogen och är relativt okänslig för hormonell påverkan. Denna variant kan fortsätta tillväxa efter klimakteriet.

Adenomyos:

Adenomyos orsakas av endometrieceller i livmoderns muskellager. Blödningar där orsakar smärtor och tyngdkänsla. 

------

Smärtan beskrivs som huggande, brännande, skärande eller krampliknande med en kvarstående molvärk emellan. Vanligtvis är den lokaliserad i nedre delen av buken, men typiskt är utstrålning mot rygg och/eller benen.

Samlagssmärta uppkommer med tiden, framför allt när endometrios finns på sakrouterinligamenten eller i fossa Douglasi. I endometrielesionerna sker snabbt en nervinväxt och smärtreceptorerna kan öka tusenfalt vilket omöjliggör djup penetration. Ärren efter utläkta skov kan ge smärta på grund av adherenser (är inte hormonellt reglerade) som bildats och/eller hårda fibrotiserade områden.

Liksom vid andra autoimmuna sjukdomar finns inslag av trötthet och energilöshet. Vid endometrios accentueras dessa symtom på grund av ökad muskeltonus orsakad av smärtan. Sömnproblem orsakas av smärta liksom andra symtom, men också biverkningar ger lägre smärttröskel och med tiden ökar risken för fibromyalgiliknande tillstånd och kroniska trötthetssyndrom.

------

Vid laparaskopi ses ytliga lesioner över en millimeter, vilka ofta är toppen av isberget. Lesionerna är initialt ogenomskinliga vesikler som med tiden kan bli alltmer blodinnehållande, blåsor, små röda fläckar, blåsvarta fläckar eller upphöjningar, eller bruna fläckar liknande fräknar. (Hos mig upptäcktes många svarta.)

Blockader kan användas om endometrios finns i ärr eller nerver. TNS, akupunktur, värme och kyla kan lindra smärtorna

Inte sällan krävs kodein- eller opioidinnehållande läkemedel i perioder.

En kronisk smärtpatient eller en patient med fibromyalgi har små möjligheter att klara av vad andra betecknar som ett normalt liv med arbete och fritidsintressen.

Det var det! :)

Ha de bra! 

Kram

Tezz

Imorgon blir det helg!

Veckorna går så sjukt fort tycker jag. Känns som om den just började, men imorgon är det redan fredag. Skönt med helg, ska dock plugga massor, sjukt mycket att läsa och ska göra lite uppgifter också.. 

Känner för att skriva massor just nu men vet inte riktigt vad, har ofta ett sådant sug men får inte riktigt ner något när jag inte har den där känslan i fingertopparna.. 

Hur skriver man en självbiografi, någon som gjort det? Eller en "bok"? Har skrivit massor med noveller och älskar sanna historier så skulle gärna vilja skriva något sådant. 

Hm, ja just nu sitter jag och lyssnar på en av de bästa: Christina Aguilera, hennes kraft i rösten är helt amazing. så roligt att lyssna till någon som lägger så mycket tyngd och känsla i sina låtar. Är det någon kändis jag skulle vilja träffa innan jag dör är det nog henne och Cher förstås.
Korven sitter troget brevid mig och vill inget annat än att jag ska klappa han.. sötnos.



Löst lite korsord och kommit in i myshumöret, så otroligt avslappnande att jobba med ord.. Är väl därför jag tycker om att skriva också, så lätt att uttrycka sig med bokstäver..
Ni kanske undrar varför jag skrev "Korven" tidigare, kallar nämligen Izor för det.. haha kärt barn har många namn..
Tamook - Mockoslocko/Mocka/Moki/Mocke/Mookoo
Plexus - Pegenstegen/Bäbis/Gullebäbis
Izor - Korventjorven/Korven/Fisen/Fisor/Tjoller

Pepper - Tokfia/Peppson/Busunge/Busfia

Lupus - Luppeluppelus/Luppe/Lufus

Chili - Chilipirri/Chilli/Tokstolle

Mulle - Mullemullemus/Mullrik

Tiger - Tiggerpojken/Prinsen

Finns så många fler men de jag kom på just nu, finns en del som Dike kallar dem som jag inte tänker skriva upp.. haha :)

Nä nu ska jag avsluta det här inlägget, känner att de blir så tråkigt när jag inte riktigt vet vad jag ska skriva om.

Ha de bra!

Kram

Tezz

Andas ut, detta är mitt sätt att hantera stress, ångest.. skriva.

Sista dagarna har känts så jobbiga, har ju varit på utbildning hela veckan i Luleå på LTU.
Visst är de kul att träffa alla men jag känner att jag blir såå slut, varje dag har jag krashat i soffan när jag kommit hem, så trött i huvudet av all information och allt man måste "vara trevlig" mot varandra, har inget emot att vara trevlig men när man är van att vistas i en miljö med människor som vet hur man är är de så skönt att bara kunna glida ner i en stol och vara utan att det är konstigt.
Det är så mycket som är spänt och man kan inte riktigt vara sig själv, man måste som småförklara varför man gör si eller så.. 

Sista dagen hade jag så ont i kroppen, eftersom pendlingen, det jag åker bil gör mycket i min värk. Hade strålningar ut i benen så var jobbigt att röra mig, det blir ju till en del påfrestande på psyket också.. Ville inget annat än hem, kände hur tårarna och panikångesten trängde fram i vissa situationer, lyckades hålla tillbaka den som tur var, för jag hade inte möjligheten att gå därifrån.
Känns som om verkligen huvudet fylls med vatten och temperaturen plötsligt blir skyhög klumpen i halsen och ja.. skulle kunna beskriva så mycket men känner hur de börjar krypa i kroppen så vill inte skriva mer om det.



Det är omöjligt för någon att säga "jag vet hur de känns" "de löser sig" osv. utan att ha varit med om det själv. Man märker verkligen på människor när man pratar med dem om de har förståelse för sådant eller om de bara är "ytliga".

I måndags lyssnade vi på en sån bra föreläsning, det var en polis som kom och berättade om barn som kan bli utsatta i traumatiska situationer och hur de kan visa sig.
Jag blev så berörd att tårarna trängde, jag kände nämligen igen mig själv. alla har inte haft en lätt barndom, så är det bara. De man tror är de snällaste människorna kanske inte är det osv.
Efter föreläsningen gick jag fram och pratade med föreläsaren, och berättade att det är så otroligt viktigt ämne de tar upp och att jag uppskattade det så mycket.
Ingen upptäckte mig när jag mådde som värst när jag var liten, jag var den som presterade bra och  gjorde allt för att bli klar med allt. Jag hade svårt att prata inför klassen och läraren för att jag var rädd att säga fel, misslyckas. Gång på gång togs de upp på utvecklingssamtalen/kvartsamtalen.. men det hände inget mer än att vi skrev att jag ska försöka prata mer.
Hur skulle jag våga säga något, jag visste inte vad det var som var felet. Nu i äldre dagar så VET jag exakt vad som har format mig och gjort mig till den jag är idag.
Om någon bara sett mig, var vad jag önskade många gånger.

PTSD - En del av föreläsningen.

Varför jag gör det jag gör idag är enkelt, jag vill förebygga att personer hamnar i liknande situationer och bygga upp förtroenden, självkänsla och hjälpa dem vara stolta över sig själva.

  

Nu tänker jag inte skriva så mycket mer än att jag ska göra en elbehandling så jag har mindre värk som strålar ut i benen, vill även tacka några personer som betyder mycket för mig och de är min farmor, pappa, syster, Dike & alla djuren. Min familj! Älskar er!
Sedan har jag ett par unika vänner jag inte skulle klara mig utan som alltid finns där med otaligt många svar och alltid får en på gott humör, ni vet vem ni är!

Ha de bra! 

Kram
Tezz

Headset, mic, usb, blaaaa

Torsdag, är det redan.. Idag fick jag ta mig i kragen och åka till konsum så jag kunde få något att äta.. Går ju inte bli frisk utan mat.. Det låg även en bok och väntade på mig där så passade på att hämta ut den.
Haft sån huvudvärk idag men nu har den börjat släppa lite. Blodtrycket ligger normalt nu jämfört med de veckor som varit där undertrycket har legat högt.. Är nog all stress och att jag inte varit riktigt kry som orsakat det hela.



Till veckan blir de nya tag, då SKA jag vara kry och frisk igen, känns som en evighet sedan man träffa alla barn. Kommer få en chock av allt ljud som kommer vara, när man suttit ensam hemma i det tysta.. eller ja om man bortser från de katterna väsnas.. haha

Jag skulle behöva få tag på ett headset med mick.. gärna med usb. Behöver till redovisningar och sådant man ska göra i distansstudierna. Hittills har jag använt Dikes lurar och vid hans dator, men jag skulle behöva ett par till min där jag även kan använda webcameran, så har någon därute ett fungerande headset som jag kan få prova så vore de toppen, annars får jag väl köpa mig ett nytt, dock är det ju en djungel å välja mellan, inte lätt att hitta de som är perfekt för det. Vill ju inte ha ett som är jättetungt då min nacke skulle paja av att ha på ett sådant 4 timmar i sträck.. Inte heller något med bastoner eller något som tar upp allt för mycket ljud.. Gärna ett som ligger på max 200;-
Har någon något förslag?

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, har fått skriva så mycket idag när jag försökt plugga och göra lite nytta från sängen..

Får helt enkelt avsluta här då..

Ha de bra!

Kram
Tezz

Vill du se hur man kan se ut inombords?

Tja, nu var det ett tag sedan, men nu ska de förhoppningsvis bli roligare att skriva nu när Dike fixat min dator, mest för att jag ska kunna plugga men de gör ju inget till de övriga heller. Känns som en helt ny dator på insidan, THANK YOU!!

För övrigt sitter jag här alldeles snorig och med grym värk i ryggen, strålningar ner i benen och fryser/svettas mellan varven. Hm, feber kanske de kallas?!

Det är såhär jag ser ut, Det ni ser och det ni inte ser.

Valde att stanna hemma idag och blir även så imorgon, kan ju inte smitta ner barn på skolan med förkylningar.. har försökt läsa lite litteratur idag men orken har inte riktigt funnits..

Ska försöka få tag i min läkare och prata om annan behandling för endo, då jag inte tycker det blivit någon större skillnad sedan jag böt hormontabletter. Jag vet inte ens vad man väntar sig för förändring heller, när man levt med smärtor som bara stegrat i 8 års tid är de svårt att tänka sig ett liv utan dem.. Någon gång då man fått ta någon tyngre medicin som jag för göra ibland känner jag för några minuter: WOW! Är det såhär det känns att inte ha ont, det känns som om man svävar runt i intet med kroppen.. (Alltså man är inte påverkat mentalt, men all värk släpper och det är en sån sjuk känsla.)

Nope, ingen bebis, bara endometrios.

Hittade en bild på hur de kan se ut på insidan hos någon med endometrios, enligt läkarnas utlåtanden ligger jag på måttlig endometrios, dock inte med lika mycket sammanväxningar som bilden visar men aningen mer skador på ligamenten där jag har nervskador. Har även en hel del svarta härdar lite överallt men mest i bakre delen av buken.
Det är så sjukt att man kan blöda i buken och att det inte finns någonstans för det att ta vägen, varför ska det ens gå ha blödningar i kroppen bara sådär!!??

Nu när jag fått jobba i byn ett längre tag känner jag faktiskt lite hur värken blivit lite bättre, jag tror att all pendling spelar ganska stor roll i det hela, samt all vandring med dåliga skor på jobbet har haft en bidragande orsak. Så de känns skönt iallfall. 

Saknar dock all simundervisning och det var väl det jag fruktade mest av allt, eftersom jag verkligen älskar att jobba med eleverna och se deras lärande.
Jag jobbar ju fortfarande med barn, men det är inte riktigt samma sak när man inte har "hela" ansvaret över lektionerna. Svårt att förklara.. 

Pluggar ju lite nu på sidan av också, lite lärarkurser för att få större breddning och kunskap på lärandet och är ju väldigt bra att ha helt enkelt.
Jag har inte velat dela med mig om att jag pluggar mer än till några få, och de några få räckte. För redan där kom slaget. NÄ! Du kommer inte klara det, tänk på hur du mår och blablabla..
Inget grattis eller så att man lyckades komma in och få behörighet till något som man vill. 

Jag är så less på att känna att jag aldrig duger, att man aldrig får beröm eller att någon aldrig säger åh vad jag är glad för din skull. Speciellt från en viss person som egentligen skulle spela väldigt stor roll i mitt liv. Men som inte finns där eftersom jag inte klarar av att måsta höra att jag är värdelös hela tiden.

Sista tiden har varit mycket grym, hemsk och jobbig för mig, men känner att jag endå är påväg ur det. Jag ser nytt ljus och nya relationer till studiekamrater och jag vet var jag har många av mina vänner och vet vilka jag kan lita på.

Många hör man inte så mycket från längre, kan tänka mig de är rädda för att fråga hur en mår eller att de tänker att jag vill vara för mig själv. Alltså, jag är fortfarande samma person som innan, jag är egentligen bara mer behov av att veta att ni finns där, att ni kan prata med mig som förut och bara vara en vän. Känns jätte trist att inte ha kontakt med dem som man pratade så mycket med förut.

Nu har jag så ont så jag ska ta och lägga mig i sängen, lyssna på lite musik och sedan ska jag sova, sova mig frisk från denna förkylning och värk!

Ha de bra!

Kram

Tezz

Mina vitaminer

Har fått en del förfrågningar om vad jag använder för vitaminer så jag tänkte skriva ner lite om vilka jag använder och varför jag använder dem! Har 3 olika just nu och väntar på den 4e ska komma till veckan, längtar verkligen efter den då jag blivit så nöjd med alla andra!

Den jag väntar på är: Mag. Cal. D plus
Den innehåller tre näringsämnen från naturliga källor – kalcium, magnesium och D-vitamin – som bidrar till att bibehålla normal benstomme.
Innehåller D-vitamin som bidrar till normalt upptag av kalcium.
Magnesium bidrar även till normal muskelfunktion och ett fungerande nervsystem.
Dessutom bidrar kalcium till normal energiomsättning och blodkoagulering.
Produkten innehåller kalkhaltiga havsalger – en av naturens mest koncentrerade växtbaserade kalciumkällor.

Varför jag vill ta dessa vitaminer:
Jag äter för lite kalciumhaltiga livsmedel (till exempel mjölk och mjölkprodukter samt mörkgröna bladgrönsaker).
För att jag inte tål mjölk och/eller andra mejeriprodukter.
Eftersom jag behöver extra kalcium, även andra kvinnor mellan 18 och 35.

Eftersom jag ofta känt mig trött och har en nervskada känns det extra kul att få ge detta en chans!

Nu till de 3 jag använt under några månader:

1. Vitamin B complex
Ett näringsmässigt välbalanserat kosttillskott som innehåller sju B-vitaminer.
B-vitaminer bidrar till en normal energiomsättning (vitamin B1, B2, B3, B12 och pantotensyra) och till ett normalt fungerande nervsystem (vitamin B1, B2, B3, B6 och B12).
Folat bidrar till normal psykisk funktion.

Varför?
Jag äter inte en tillräckligt varierad kost där råvaror med mycket B-vitaminer ingår.
Jag har endometrios och behöver extra vitaminer i synnerhet när jag dricker alkohol.

Det är även bra för människor som,
*Röker eller dricker mycket alkohol.
*Använder vissa läkemedel, i synnerhet långvarigt intag av antibiotika.
*Äldre människor.

2. Omega 3 Complex
Ett kosttillskott med fiskolja som innehåller omega 3-fettsyror. Fisk från djupt och kallt vatten är rika på den typ av fettsyror som kallas för omega 3.
Omega 3-fettsyror är essentiella fettsyror, vilket innebär att vi måste få i oss dem via kosten eftersom kroppen inte klarar att framställa dem på egen hand.

Om din kosthållning innebär att du inte regelbundet får i dig 1–2 portioner fisk per vecka, är koncentrerad fiskolja ett bekvämt sätt att komplettera din kost med dessa mycket viktiga fettsyror.

Varför?

Jag äter för lite av de råvaror som innehåller mest omega 3-fettsyror, bland annat de flesta fiskar, skaldjur, bladgrönsaker, rapsolja, sojabönsolja och valnötter.
Jag vill utnyttja omega 3-fettsyrornas nyttiga egenskaper, exempelvis som stöd för en normal hjärtfunktion.

3. Multivitamin/Multimineral
Bidrar med vitaminer och mineraler i en mängd som lämpar sig för behoven hos både barn och vuxna.
Innehåller NUTRILITE-koncentrat av tropiska frukter bestående av växtämnen från hela frukter.
Kalcium och D-vitaminer bidrar till normal skelett- och tandhälsa.
Innehåller C-vitaminer, järn och zink som bidrar till ett normalt fungerande immunförsvar.
Järn bidrar till normal syretransport i kroppen och till att bilda röda blodkroppar och hemoglobin.
B-vitaminer bidrar till minskad trötthet.

Varför?

Min kost har vissa näringsmässiga luckor och jag vill komplettera denna med ett multivitamin/multimineral-tillskott.
Jag äter inte tillräckligt med färska frukter och grönsaker samt fullkorn varje dag som jag önskat att jag skulle.

----------------------

Jag har verkligen känt en förändring och jag är inte alls lika trött sedan när jag började med dessa, min hud, Naglar och hår håller en mycket bättre kvalitet än tidigare. Jag är inte heller lika sjuk, förkyld som jag lätt blivit förut.
Jag har provat massor av olika vitaminer genom alla år men har aldrig känt en så stor förändring som nu.
Det är verkligen skillnad från produkt till produkt.
Sen att man vet vad detta är för produkter och hur de framställs från frö till färdig produkt känns ju så bra också.

Längtar så till veckan då min nya burk kommer! Ska bli så roligt å känna vad den har att ge!

Slänger in en bild på dem också, å mig när jag mår som bäst en varm solig dag när jag kan njuta utan smärtor och leva livet.

Om ni vill veta mer om andra eller dessa vitaminer får du gärna skriva till.mig i kommentarerna nere eller på min Facebook eller ja hur du nu får tag på mig! :)

Ha de bra!
Kram
Tezz

Akut värk, vad gör man..

Tja, imorgon börjar min sista semestervecka. Blä, önskar den kunde vara ännu längre.
Just nu ligger jag i sängen, vaknade väl för en timme sen av Pepper som gosattackerade mina händer.. lustig katt..
Efter det så har jag mest legat å googlat på olika metoder för att minska mina smärtor. Så nu ska jag försöka ställa om min kost igen.
Drack ju ett par cider å något roseglas i fredags och har sviter ännu av det. Så jävla jobbigt att man ska få så ont ibland. En del gånger går de hur bra som helst å andra inte.. börjar fundera om det är så att jag inte tål vin.. är väl en del sulfater i som visat sig vara dåligt för personer med endometrios.

Vaknade på lördagmorgon med världens kramp kl. 8. Jag låg dubbelvikt och i princip skrek av smärtan. Pågick i 10 min åt gången den avtog den ett tag för att sedan börja om igen. Jag provade allt, ligga på golvet, sitta upp, sitta på toa allt utan resultat. Var så nära på att åka in på akuten, men känns så onödigt samtidigt då man är van att bara bli hemskickad med Alvedon i handen.. Försökte dricka vatten men så fort jag gjorde det var de bara att börja spy. Sova gick inte heller. Till slut efter massa svett å tårar kring 13 så mådde jag liiiite bättre. Hade en avdankad Pepsi i kylen som jag fick i mig. Så den ständiga törsten försvann iallafall.
En vän kom förbi med en cola å panpizza senare så lyckades få i mig litegrann, tack å lov.

Fattar inte att alkoholen kan ställa till så mycket besvär..
Värker ännu lite grann men i små mängder men hoppas de går över snart.

Det kommer bli sååå svårt att börja äta annorlunda igen.. att bara försöka äta fullkorn, INGET SOCKER vilket är de svåraste, alkoholfri period, inga mjölkprodukter, mer vitaminer.

Det som händer när jag dricker alkohol är att alkoholen äter upp B-vitaminerna som finns i levern som hjälper till att bryta ner östrogen.
Har även läst att eftersom alkoholen är blodförtunnande så kan de även börja blöda mer, och alla kanske inte vet vad endometrios är men det innebär bl.a. att de blöder inne i min kropp, och det blodet kan inte komma ut någonstans och det gör väldigt ont.

Har ju inte varit den som dricker så mycket, inte den som brukar ta en vinglas till maten eller så, men ibland vill man ju vara lite social då andra gör det. Jag vet.. blir lite grupptryck men man känner sig ju lite tråkig som tackar nej oftast..

Nu har jag iallafall fått börja på en ny hormonbehandling som ska göra att jag aldrig ska blöda varken inne i kroppen eller mens. Eftersom det är blödning som gör att jag får smärtor. Tyvärr kommer det inte hjälpa fullt ut eftersom när jag gjorde operationen så hittade de ärr och nervskador i bäckenet, vilket förklarar de strålande smärtorna jag får ibland och gör så jag inte kunnat gå..
Helt plötsligt känns det så bra att ha fått en diagnos. Nu behöver man inte längre gruva sig för att sjukanmäla sig och säga att man är magsjuk eller hitta på något annat för att man inte kan säga "jag har mensvärk" eller "jag vet inte vad som är fel" eftersom man känt att man inte blivit tagen på allvar.. liksom "alla" jobbar ju med lite förkylning. Eller typ att man inte är hemma för lite mensvärk..
Det har så länge känts att ingen har trott på en som om man hittat på allting hela tiden bara för att "man inte vill jobba" vilket de inte varit så för.

Varför jag skriver allt på bloggen är för att jag tycker det är lättare att gå igenom saker när jag skrivit ner dem. Jag känner att jag får bättre svar när någon frågar något och jag kan "glömma" bagateller. Sånt som folk har sagt och liknande då jag skrivit ner de.
Dock kommer man ju aldrig glömma de jag tyckte var jobbigt för 8 år sedan då allt började. När jag fick mina första smärtor och inte kunde gå..
Sökte hjälp på vårdcentralen björknäs för att jag inte kunde gå, kom in på kryckor, 16 år och gråtandes för de smärtade så fort jag rörde mig. Träffar en läkare som säger "Du är vanskapt, åk hem."
Annat man fått höra genom åren är bl.a. "De kanske växer bort- ortopeden sunderbyn." "Ta någon Alvedon,  björknäs."
"Vi vet inte vad de Är-sunderbyn. "
"Dina värden ser bra ut-sunderbyn"
"Du hade avikande värden men nu är de bra, -akuten sunderbyn x3"

Inte undra på att man blir inbillningssjuk. När alla säger att man inte är sjuk.. Men vad är de då som är fel.. hittar man på allt eller vad är de frågan om? Känner alla den här smärtan och de är så man lever bara? Ja tankarna har varit många och som jag läst är man inte ensam om alla de här tankarna.
Jag hoppas verkligen man får mer kunskap om detta inom en snar framtid så fler kvinnor kan få hjälp och inte behöva vänta 8 år eller så som jag fick..

Nu blev de här inlägget väldigt långt och säkert svårläst eftersom jag skriver på mobilen. Ursäktar för det.

Idag ska jag försöka småstäda lite, byta sängkläder å tvätta täcken klart. Laga lite matlådor för att underlätta matförändringarna.

Ha de bra!
Kram
Tezz